Ett derby med stort D. Så har det genom åren alltid varit när gymnasieelever på BG stött på Stars två gånger per år. Den här gången var BG favoriter då de efter åtta matcher gått 6-2 och vi själva med samma antal matcher gjort vårt record till 4-4. Den stora frågan innan matchen var väl egentligen vem som skulle gynnas beroende på vilken matchbild det skulle bli. Vi ville få tryck på de små spelarna för att BG inte skulle kunna utnyttja sitt längdövertag och göra det svårt att få bollen inside, BG ville så klart använda sin storlek och inte riktigt få upp tempot så mycket som vi önskar.
En första quarter där vi lyckas skjuta i bollen från trepoängslinjen gör det hyfsat jämnt, våra nio första poäng från distans! BG visar styrka och lyckas få in bollen till sina stora tjejer och leder med 20-14 efter 10 min spel. Andra quartern fortsätter med att vi vill få BG statiska och med boll ute på trepoängslinjen, något vi lyckas rätt bra med men deras skytte är däremot bra och framför allt i rätt lägen. Vårt underläge är 40-27 i halvtid mycket på grund av våra problem med returtagningen och att vi därigenom inte får springa golvet.
Tredje quartern får vi stopp och BG lyckas inte producera på oss, problemet är däremot att vi själva inte är tillräckligt effektiva och våra attacker avslutas inte vid ringen då stora kroppar ger helt andra vinklar på avsluten än vad vi är vana vid. Vi vinner 3q med 9-11 men ligger fortsatt under.
Fjärde quartern blir tyvärr lite avslagen då BG lyckas hinka i några tuffa treor, bland annat på 24-klockan och får mentalt momentum på oss och är uppe med 23p som mest. Vi lyckas iaf hålla nere förlusten till 17 då siffrorna stannar v id 70-53 till gymnasiegänget. BG gjorde en okej match, spelade väl inte sin bästa basket, medan vi defensivt bör känna oss rätt nöjda eftersom vårt fokus var att få ned deras spel till 5-5 med passningar ute på perimetern och det lyckades vi bra med. Den stora avgörande faktorn var så klart BGs starka returtagning som vi aldrig lyckades lägga oss i. Plus 28 (76-48) är egentligen makalösa siffror och visar också på att skottprocenten i matchen var väldigt låg. Vi sköt 8/25 på treorna vilket är OK medan BG hade 9/48 och det är någon form av gott betyg till oss att vi lyckades hålla dem ute på golvet. Problemet i grund och botten ligger så klart i att vi som lag är undersized och saknar stora kroppar över 180 cm vilket BG har i överflöd. Deras fyra största kroppar Natha, Moa, Kantzy och Wadling tog 12, 11, 14 och 11 returer själva, bara det var lika mycjet som hela vårt lag tillsammans. Vi behöver göra jobbet på returtagningen som lag och det lykades vi inte med idag och då kunde BG härja fritt. Det vi lyckades med var att de gick i vår zonfälla och blev så passiva som vi önskade.
Vi får ta med oss pusselbiten med returtagning och hoppas dessutom att vår skottprocent på tvåor är mer av normalt slag till nästa derby mot vårkanten då är vi med och tävlar mot BG som just nu faktiskt ligger tvåa i serien. För vår del handlar det om att ladda om mentalt och hitta en vinnande väg fram till den 14 december då Lidingö kommer på besök. Ett Lidingö som skrällvann mot Akropol med 81-76 i helgen.
Nu laddar vi för en viktig fajt mot Lidingö och eventuellt lite nyheter!
Luleå Stars, 2012-2013
söndag 1 december 2013
måndag 25 november 2013
1-1 nere i huvudstaden
Efter en ganska behaglig flygresa om än ett gäng trötta spelare och ledare, inte helt ovanligt i detta gäng(!), landade vi i kungliga huvudstaden. Efter att ha plockat ut hyrbil och en modell större minibuss så rullade vi mot Kista för lunch. Lite problem med parkering och diverse problem att ta oss in i parkeringshus så hittade vi in i Kista Galleria strax efter 11-snåret. En sväng med kort vila på hotellet innan vi rullade in i Rinkeby och ni som är gamla nog att ha sett "Killinggängets" Percy Tårar med favoritinslaget "Vi har bildat Akropolis för att få respekt" vet redan vad som väntade oss. En stenhård match mot ett förortsgäng som spelar med stolthet och gör allt för att vinna. På andra sidan stod plötsligt Nina Baresso och Cissi Ferm, två ikoner i svensk dambasket med enorm rutin och fantastiska meriter i sina 38-åriga liv. Men ingen i den svartklädda stjärnbesättningen hade tagit notis om detta och så fort Josse fick fart under dojjorna och låg så nära Baresso att hon kunde känna flåset av vår försvarsspecialist på boll så hade vi tagit kommandot. Vilken första quarter, ledning med 16-28 och härlig fart och fläkt från vår sida. I halvtid ledde vi med 32-46 och Akropol såg irriterade ut, smått förvånade att ett kortvuxet norrländskt gäng faktiskt ledde mot serieledarna halvvägs in i matchen i deras egen lejonkula.
Andra halvlek börjar med att Akropol går till zon, vi tappar stafettpinnen totalt och får ingen utdelning alls. Akropol fullständigt suger musten ur oss med en zon som vi helt saknar svar på. Visserligen leder vi med 53-54 efter tredje men Akropol har tydligt momentum. Det visar sig att även fjärde fortsätter på det sättet. Tyvärr så är det huvudbry och coacher som inte hittar lösningar på problemet. Våra svarta krigare ger inte upp och det ska man ha i åtanke, det är så långt ifrån att vi saknar energi, vilja eller att vi inte försöker. Spelarna gör vad de kan men den här eftermiddagen var förlusten på coachstaben. Helt och hållet en avsaknad av tydlighet och en verktygslåda som skulle skapa trygghet hos spelarna. Slutresultatet skrevs till 81-68 och spelarna ska med beröm ha godkänt för den respektlöshet som visades upp och hur vi faktiskt kom ut som lag stora delar av matchen, det här var i klartext en coachförlust och ingenting annat. I spelarväg plus till Josse med sitt försvarsspel på Baresso, Lundholm som kommer in med bra skytte, Evve som drar upp tempot och Alex som irriterat försökte dra ikapp oss på slutet.
Nåväl, skam den som ger sig och inte ser möjligheter. En god natts sömn på hotellet och vi kände efter en stärkande frukost i vintersolens Solna att vi nu inte ville åka hem med två förluster från 08-land.
Söndagens motståndare var Solna Branten med idel ungt garde. Dessutom toppade med sina två dubbellicenser Amanda Tivenius och Johanna Prytz från Vikings. En match som återigen börjar bra från vår sida där vi verkar ha dragit i turboväxeln offensivt. Solna svarar med bra skytte och en jämn första quarter ger 20-19 till de gulklädda hemmatjejerna. Andra quartern startar med oss i förarsätet, vi får stopp, springer banan och gång på gång flyger vi fram och gör fantastiska 10-24 och leder med 30-43 i halvtid.
Tredje quartern var så klart lite av ett test mentalt, men vilken styrka våra svarta Starstjejer visar. 4-16 efter en demonstration defensivt i bollpress, överspel och vilja att springa. Vi får laget involverade och Evve, Josse, Alex, Modig och Johanna tar taktpinnen på ett härligt sätt. Ribban var satt och den enda lilla dippen vi hade var av mer normal karaktär i början av fjärde när Solna får lite snurr på bollen. Vi vinner matchen med 57-79 och känner oss mentalt starkare eftersom att vårt spel för första gången den här säsongen flyter i nästan en hel match. Alex som stämplat i under perioder av matcherna ser pigg ut och tar för sig matchen igenom och våra yngre spelare följer med henne på tåget mangrant. En härlig känsla att lämna Stockholm med en seger i bagaget och återvunnet självförtroende.
Nu ser vi fram emot en tuff träningsvecka där vi laddar energi och kraft inför det stora derbyt mot BG Luleå som visat styrka i Div1 Norra och ligger än så länge på andra plats. Ett derby man inte vill missa vad som än händer! Vi ses väl i Hälsans på lördag!
Andra halvlek börjar med att Akropol går till zon, vi tappar stafettpinnen totalt och får ingen utdelning alls. Akropol fullständigt suger musten ur oss med en zon som vi helt saknar svar på. Visserligen leder vi med 53-54 efter tredje men Akropol har tydligt momentum. Det visar sig att även fjärde fortsätter på det sättet. Tyvärr så är det huvudbry och coacher som inte hittar lösningar på problemet. Våra svarta krigare ger inte upp och det ska man ha i åtanke, det är så långt ifrån att vi saknar energi, vilja eller att vi inte försöker. Spelarna gör vad de kan men den här eftermiddagen var förlusten på coachstaben. Helt och hållet en avsaknad av tydlighet och en verktygslåda som skulle skapa trygghet hos spelarna. Slutresultatet skrevs till 81-68 och spelarna ska med beröm ha godkänt för den respektlöshet som visades upp och hur vi faktiskt kom ut som lag stora delar av matchen, det här var i klartext en coachförlust och ingenting annat. I spelarväg plus till Josse med sitt försvarsspel på Baresso, Lundholm som kommer in med bra skytte, Evve som drar upp tempot och Alex som irriterat försökte dra ikapp oss på slutet.
Nåväl, skam den som ger sig och inte ser möjligheter. En god natts sömn på hotellet och vi kände efter en stärkande frukost i vintersolens Solna att vi nu inte ville åka hem med två förluster från 08-land.
Söndagens motståndare var Solna Branten med idel ungt garde. Dessutom toppade med sina två dubbellicenser Amanda Tivenius och Johanna Prytz från Vikings. En match som återigen börjar bra från vår sida där vi verkar ha dragit i turboväxeln offensivt. Solna svarar med bra skytte och en jämn första quarter ger 20-19 till de gulklädda hemmatjejerna. Andra quartern startar med oss i förarsätet, vi får stopp, springer banan och gång på gång flyger vi fram och gör fantastiska 10-24 och leder med 30-43 i halvtid.
Tredje quartern var så klart lite av ett test mentalt, men vilken styrka våra svarta Starstjejer visar. 4-16 efter en demonstration defensivt i bollpress, överspel och vilja att springa. Vi får laget involverade och Evve, Josse, Alex, Modig och Johanna tar taktpinnen på ett härligt sätt. Ribban var satt och den enda lilla dippen vi hade var av mer normal karaktär i början av fjärde när Solna får lite snurr på bollen. Vi vinner matchen med 57-79 och känner oss mentalt starkare eftersom att vårt spel för första gången den här säsongen flyter i nästan en hel match. Alex som stämplat i under perioder av matcherna ser pigg ut och tar för sig matchen igenom och våra yngre spelare följer med henne på tåget mangrant. En härlig känsla att lämna Stockholm med en seger i bagaget och återvunnet självförtroende.
Nu ser vi fram emot en tuff träningsvecka där vi laddar energi och kraft inför det stora derbyt mot BG Luleå som visat styrka i Div1 Norra och ligger än så länge på andra plats. Ett derby man inte vill missa vad som än händer! Vi ses väl i Hälsans på lördag!
tisdag 12 november 2013
Förlust mot Järva
Efter tre raka segrar tog det stopp. Vi ställdes mot förortsgänget BK Järva, som fostrat stora basketspelare som Binta Drammeh och inte minst Northlands egen Cleo Forsman. Järva som i år värvat friskt med en del Järfälla och Solnatjejer på pluskontot och erfarne coachen Johan Persson styr skutan från sidlinjen.
Således en bra utmaning för oss. När matchen så böjar får vi se oss frånsprungna per omgående. Järva sätter an tonen och det mesta i vår gameplan verkar ha stannat i omklädningsrummet. Även om siffrorna sa 16-17 efter första var det spelmässigt Järva som styrde och ställde. I andra quartern visade sig det lite tydigare även om vi resultatmässigt hängde med så fortsatte Järva dominera plankorna och deras skyttar Enjebo och Wassberger fick utrymme att göra det de är bra på, att skjuta bollen. 30-35 i halvtid kändes inte som en avgjord match och vi hoppades så klart på att matchbilden skulle svänga till vår fördel.
I tredje quartern trodde vi nog att Järvas "slow-down" basket skulle ge sig vika och att vi skulle komma ut aggressiva med högre bollpress och tidigare hjälp. Hur det började? Järva stänkte i en trea i första anfallet och därmed var tonen satt. Vi hittade aldrig vårt spel, rytm eller försvarsspel under hela matchen, när vi dessutom saknar energi och engagemang så blir Järva för dagen ett nummer för stort. 39-49 efter 3q och efter full tid lyser siffrorna 50-62 illröda från matchtavlan rakt i vårt ansikte.
För andra matchen i rad förlorar vi retirtagningen med ganska klara 36-45, vilket någonstans visar vår arbetskapacitet för dagen, vi har jobbigt att hitta kroppar, är sena i hjälpsituationer och sätter inte ordentligt press på bollen. Då är Järva ett ganska bra lag, de får spela sin förstafemma så mycket som de vill i och med att tempot blir lågt och vi hade önskat en uptempo match där vi kunde utnyttja vår kvickhet och förmåga att springa. Men då måste vi få stopp och det lyckades vi tyvärr inte med.
Små ljusglimtar finns det trots en ganska mörk insats från vår sida, Evve och Josse visar känslor och krigar på men tyvärr alldeles för ensamt. Vi kommer till straffkastlinjen 20 gånger vilket är bra och tvingar Järva till 25 TOs vilket vi någonstans måste vara nöjda med även om utfallet inte blev som önskat. Det stora problemet ligger i returtagningen,, vår skottprocent och att vi kastar bort hela 22 bollar själva och lyckas inte under någon längre enstaka period under matchen hitta rytmen offensivt.
Hårt arbete brukar med tiden löna sig, nu får vi rannsaka oss själva och ta på oss det hårda jobbet om vi vill få betalt för det i form av positiva resultat. Närmast väntar Akropol och Solna nere i Stockholm om två veckor. Till dess blåställ på!
Således en bra utmaning för oss. När matchen så böjar får vi se oss frånsprungna per omgående. Järva sätter an tonen och det mesta i vår gameplan verkar ha stannat i omklädningsrummet. Även om siffrorna sa 16-17 efter första var det spelmässigt Järva som styrde och ställde. I andra quartern visade sig det lite tydigare även om vi resultatmässigt hängde med så fortsatte Järva dominera plankorna och deras skyttar Enjebo och Wassberger fick utrymme att göra det de är bra på, att skjuta bollen. 30-35 i halvtid kändes inte som en avgjord match och vi hoppades så klart på att matchbilden skulle svänga till vår fördel.
I tredje quartern trodde vi nog att Järvas "slow-down" basket skulle ge sig vika och att vi skulle komma ut aggressiva med högre bollpress och tidigare hjälp. Hur det började? Järva stänkte i en trea i första anfallet och därmed var tonen satt. Vi hittade aldrig vårt spel, rytm eller försvarsspel under hela matchen, när vi dessutom saknar energi och engagemang så blir Järva för dagen ett nummer för stort. 39-49 efter 3q och efter full tid lyser siffrorna 50-62 illröda från matchtavlan rakt i vårt ansikte.
För andra matchen i rad förlorar vi retirtagningen med ganska klara 36-45, vilket någonstans visar vår arbetskapacitet för dagen, vi har jobbigt att hitta kroppar, är sena i hjälpsituationer och sätter inte ordentligt press på bollen. Då är Järva ett ganska bra lag, de får spela sin förstafemma så mycket som de vill i och med att tempot blir lågt och vi hade önskat en uptempo match där vi kunde utnyttja vår kvickhet och förmåga att springa. Men då måste vi få stopp och det lyckades vi tyvärr inte med.
Små ljusglimtar finns det trots en ganska mörk insats från vår sida, Evve och Josse visar känslor och krigar på men tyvärr alldeles för ensamt. Vi kommer till straffkastlinjen 20 gånger vilket är bra och tvingar Järva till 25 TOs vilket vi någonstans måste vara nöjda med även om utfallet inte blev som önskat. Det stora problemet ligger i returtagningen,, vår skottprocent och att vi kastar bort hela 22 bollar själva och lyckas inte under någon längre enstaka period under matchen hitta rytmen offensivt.
Hårt arbete brukar med tiden löna sig, nu får vi rannsaka oss själva och ta på oss det hårda jobbet om vi vill få betalt för det i form av positiva resultat. Närmast väntar Akropol och Solna nere i Stockholm om två veckor. Till dess blåställ på!
söndag 27 oktober 2013
Tredje raka mot Blacke, GoStars!
Så kan vi då stolt konstatera att vi vunnit tre raka matcher på kort tid och klättrat ordentligt i tabellen. Blackeberg på hemmaplan kändes som en överkomlig uppgift och en på förhand intressant tillställning. Många blev nog lite lurade om man drog slutsatsen att det skulle bli en enkel uppgift om man såg Blackes lördagsmatch mot BG där siffrorna skrevs till 58-31 efter en jobbig offensiv tillställning för förortsgänget från Stockholm.
Som väntat kom Blacke med en helt annan energi och fick även skyttet att stämma mot oss. Redan i första quartern är de på tårna och vi har lite svårt med vårt 1-1 försvar och får inte riktigt kontroll varken i vårt man-man eller med vår zon. 18-21 och ett underläge som vi inte kände oss nöjda med. Andra q börjar däremot bättre och vi får springa golvet mer när vi får stopp. Våra första fyra minuter är en period i matchen där vi känner oss nöjda med vår prestation, bra def, variationsrikt offensivt och dessutom får vi fart under skorna. Ledningen minskar dock innan halvtid när Blacke gör en ordentlig run och in i omklädningsrummet fick vi snopet bara med oss 32-31.
Efter halvtid kommer vi än en gång ut bra, energi, bra def och bollen går från spelare till spelare vilket gör att vi tar ledningen med 42-32 efter ett par minuter och tvingar Blacke till time out. Efter time outen fortsätter vårt flyt, vi spelar bra def och har kontroll på returtagningen, en riktigt bra period för oss där ledningen är som allra störst när vi har 48-32. Tyvärr tappar vi spelet igen och börjar slarva med vårt beslutsfattande och Blacke börjar skjuta i bollen från treopoängslinjen samtidigt som vi tappar kontrollen över vår def returtagning. Ledningen är 51-40 inför sista q.
I sista q känner vi att vi ändå styr men i samma sekvens som Evve får sin fjärde foul och Blacke tar upp sin press igen så blir vi stirriga och felbesluten haglar. Blacke utnyttjar det hänsynslöst och under 3 minuter gör de 9-0 på oss ovh plötsligt är det 51-49. Fullskalig match och sista minuterna är väl inget som någon egentligen vill bevittna om man inte älskar oväntade beslut, jämna matcher och förvånande händelser. Vi reder ut stormen och vinner med 59-57 efter en berg-och-dalbanematch.
Men betänk att vi vinner. Vi tar tredje raka segern och för första gången på fem matcher kommer vi till straffkastlinjen mer än 20 ggr. 16/24 på straffkasten måste vi ändå vara nöjda med, det visar på aggressivitet i vårt offense och vi tvingar Blacke till 21 TOs och har 14 steals själva. Dessutom höll vi nere våra egna TOs på 15 och sedan är det så klart svårt att bortse från Alex match. 27p, varav 5/9 på 2p, 2/3 på 3p, 8 reb samt 4 stls.
Vi vinner och klättrar till en fin fjärdeplats i tabellen. Det kan vi sova gott med!!
Som väntat kom Blacke med en helt annan energi och fick även skyttet att stämma mot oss. Redan i första quartern är de på tårna och vi har lite svårt med vårt 1-1 försvar och får inte riktigt kontroll varken i vårt man-man eller med vår zon. 18-21 och ett underläge som vi inte kände oss nöjda med. Andra q börjar däremot bättre och vi får springa golvet mer när vi får stopp. Våra första fyra minuter är en period i matchen där vi känner oss nöjda med vår prestation, bra def, variationsrikt offensivt och dessutom får vi fart under skorna. Ledningen minskar dock innan halvtid när Blacke gör en ordentlig run och in i omklädningsrummet fick vi snopet bara med oss 32-31.
Efter halvtid kommer vi än en gång ut bra, energi, bra def och bollen går från spelare till spelare vilket gör att vi tar ledningen med 42-32 efter ett par minuter och tvingar Blacke till time out. Efter time outen fortsätter vårt flyt, vi spelar bra def och har kontroll på returtagningen, en riktigt bra period för oss där ledningen är som allra störst när vi har 48-32. Tyvärr tappar vi spelet igen och börjar slarva med vårt beslutsfattande och Blacke börjar skjuta i bollen från treopoängslinjen samtidigt som vi tappar kontrollen över vår def returtagning. Ledningen är 51-40 inför sista q.
I sista q känner vi att vi ändå styr men i samma sekvens som Evve får sin fjärde foul och Blacke tar upp sin press igen så blir vi stirriga och felbesluten haglar. Blacke utnyttjar det hänsynslöst och under 3 minuter gör de 9-0 på oss ovh plötsligt är det 51-49. Fullskalig match och sista minuterna är väl inget som någon egentligen vill bevittna om man inte älskar oväntade beslut, jämna matcher och förvånande händelser. Vi reder ut stormen och vinner med 59-57 efter en berg-och-dalbanematch.
Men betänk att vi vinner. Vi tar tredje raka segern och för första gången på fem matcher kommer vi till straffkastlinjen mer än 20 ggr. 16/24 på straffkasten måste vi ändå vara nöjda med, det visar på aggressivitet i vårt offense och vi tvingar Blacke till 21 TOs och har 14 steals själva. Dessutom höll vi nere våra egna TOs på 15 och sedan är det så klart svårt att bortse från Alex match. 27p, varav 5/9 på 2p, 2/3 på 3p, 8 reb samt 4 stls.
Vi vinner och klättrar till en fin fjärdeplats i tabellen. Det kan vi sova gott med!!
måndag 21 oktober 2013
GoStars! Roadtrip gav två första segrarna!
Efter att vi okristligt tidigt klivit upp lördag natt och packat minibuss och bil med sömniga spelare och ledare rullade vi ned mot Östersund. Med före detta yrkeschaufför herr Söderqvist vid ratten gick det undan på E4 ned mot Ö-vik. Drygt 3 timmar tog sträckan innan det var kisspaus och vidare färd mot Jämtländska marker. Runt 11:30 klev vi av i Östersund, klassisk basketmark för de som följt svensk baskethistoria. Sporthallen, tegelbyggnaden blev vår första utmaning med Jämtlands unga damlag på motståndarsidan. 11 Starstjejer med lite halvsega och stela kroppar började matchen just så, lite stelt. En hel del fouls och svåra beslut offensivt men trots det leder vi med 9-12 när 1q är över. I andra får vi inte heller något vidare flyt och Jämtland packar ihop allt folk innanför trean, vi tar tyvärr den enkla vägen ut och skjuter treor med dåligt resultat. i halvtid är ställningen 17-24 till oss och vi har bara släppt in 8 poäng i "spelet", medan Jämtland fått skjuta makalösa 18 straffkast men bara dragit i hälften. Tredje q börjar lite bättre vi får ordning på spelet under 4 minuter och får deras stortjejer i rörelse och bäddar för avslut där vi får tid på oss. Ledningen är uppe i som mest 15 innan Jämtland ändrar matchbilden igen. i 4q slarvar vi än en gång och Jämtland får kontakt på nytt. När ledningen är nere i 6 känns det läskigt med 4:30 kvar av matchen. Jämtland fortsätter forcera och kastar upp en helplanspress som vi tyvärr möter med stress och avsaknad av organisation. resultatet blir TOs och Jämtland är bara 2 poäng efter oss med minuten kvar. Vi lyckas dock reda ut situationen och vinner med 53-57 till sist. Frida Lundholm har en bra match med högprocentigt skytte och Frida Modig gör en stark defensiv match med 7p, 12 reb och 2 stls. Vi nöjer oss med första segern även om prestationen i sig lämnar mycket att önska.
Efter bussfärd och middag på hotellet i Sundsvall så är det sovdags. Ett gäng trötta lirare kastar sig i hotellbäddarna. Söndagen bjuder på underbart väder i "drakarnas stad". Frulle och avsked av Modig som lämnar oss för tågresa med destination Uppsala och match i Damligan med Northland. Vi hinner efter detta äta en god lunch, slappa på hotellet innan uppkastet i sporthallen mot Sundsvall. Här är starten en helt annan och energinivån är ett par snäpp högre än gårdagens. Redan efter 3 min har vi gjort 10-2 på Sundsvall som tvingas byta för att hänga med. Evve startar matchen riktigt bra off och Sundsvall har svårt att stoppa henne 1-1. Vi har ordentlig islossning off och leder med 17-29 efter 1q.
Andra blir dock tyvärr betydlgit sämre. Sundsvall går till zon och får stopp på oss och vi hittar inget vapen i off utan får lita på 3p-skytte. När halvtidssignalen ljuder är ställningen plötsligt 32-37 och vi har dessutom tappat returtagningen def sett. När 3q sedan börjar är Sundsvall i momentum och gör snabbt nio raka på oss och leder chockerande matchen. Vi tvingas till time out och försöker hitta energin igen. Basket är minsann konstigt ibland, efter time outen släpper vi in 4p resterande 6:30 av 3q och leder med 45-54 inför sista.
4q blir dock en enklare resa för oss när vi får stopp i def och Sundsvall tappar bensin när vi kontrollerar returtagningen på nytt. Lollo drar i en trea och laget hittar glädje och energi och avslutar matchen med att göra 12-4 sista q. Segern skrivs till 49-66 och vi tar vår andra raka seger i årets Div1.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att vi haft värdefull tid ihop som lag, skaffat oss självförtroende med två segrar, ökat på procenten på 2p för fjärde matchen i rad, sista matchen 50% på 2p! Vi vinner returtagningen i båda matcherna, har vunnit den 3 av 4 matcher och skjuter hög procent från straffkastlinjen mot Jämtland, lite sämre mot Sundsvall men har färre TOs andra matchen. Vi behöver mer kontinuitet i vårt spel för att vi ska vara helt nöjda, behöver bli konsekventa i vårt agerande och tydliga i vad vi ska göra. Det jobbar vi vidare med. Nu har vi skapat oss ett bra läge med två segrar på fyra matcher. Självförtroende och energi att jobba vidare för att bli ännu bättre.
Sen var det ju det där med chaufför herr Söderqvist. han tog täten och höll den hela vägen in över Bergnäsbron. Vilken resa! Vi nöjer oss så!
Efter bussfärd och middag på hotellet i Sundsvall så är det sovdags. Ett gäng trötta lirare kastar sig i hotellbäddarna. Söndagen bjuder på underbart väder i "drakarnas stad". Frulle och avsked av Modig som lämnar oss för tågresa med destination Uppsala och match i Damligan med Northland. Vi hinner efter detta äta en god lunch, slappa på hotellet innan uppkastet i sporthallen mot Sundsvall. Här är starten en helt annan och energinivån är ett par snäpp högre än gårdagens. Redan efter 3 min har vi gjort 10-2 på Sundsvall som tvingas byta för att hänga med. Evve startar matchen riktigt bra off och Sundsvall har svårt att stoppa henne 1-1. Vi har ordentlig islossning off och leder med 17-29 efter 1q.
Andra blir dock tyvärr betydlgit sämre. Sundsvall går till zon och får stopp på oss och vi hittar inget vapen i off utan får lita på 3p-skytte. När halvtidssignalen ljuder är ställningen plötsligt 32-37 och vi har dessutom tappat returtagningen def sett. När 3q sedan börjar är Sundsvall i momentum och gör snabbt nio raka på oss och leder chockerande matchen. Vi tvingas till time out och försöker hitta energin igen. Basket är minsann konstigt ibland, efter time outen släpper vi in 4p resterande 6:30 av 3q och leder med 45-54 inför sista.
4q blir dock en enklare resa för oss när vi får stopp i def och Sundsvall tappar bensin när vi kontrollerar returtagningen på nytt. Lollo drar i en trea och laget hittar glädje och energi och avslutar matchen med att göra 12-4 sista q. Segern skrivs till 49-66 och vi tar vår andra raka seger i årets Div1.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att vi haft värdefull tid ihop som lag, skaffat oss självförtroende med två segrar, ökat på procenten på 2p för fjärde matchen i rad, sista matchen 50% på 2p! Vi vinner returtagningen i båda matcherna, har vunnit den 3 av 4 matcher och skjuter hög procent från straffkastlinjen mot Jämtland, lite sämre mot Sundsvall men har färre TOs andra matchen. Vi behöver mer kontinuitet i vårt spel för att vi ska vara helt nöjda, behöver bli konsekventa i vårt agerande och tydliga i vad vi ska göra. Det jobbar vi vidare med. Nu har vi skapat oss ett bra läge med två segrar på fyra matcher. Självförtroende och energi att jobba vidare för att bli ännu bättre.
Sen var det ju det där med chaufför herr Söderqvist. han tog täten och höll den hela vägen in över Bergnäsbron. Vilken resa! Vi nöjer oss så!
tisdag 8 oktober 2013
Go Stars - här finns vi
Go Stars - presentation av Alexandra Ferm
Då ska vi ta och presentera laget och coacherna lite mer. Årets upplaga är betydligt yngre än föregående upplaga, flera av de erfarna och lite äldre spelarna har tyvärr slutat, lämnat eller gett sig in i andra karriärer.
Årets trupp består av en spelare född 86, två födda 93, tre 94, en 95, fyra 96, en 97 och en 98. Först ut är Alexandra Ferm, vår "veteran", som ifjol spelade med Northland Basket men som under året fått jobb som gjort att hennes elitkarriär inte riktigt gick att kombinera med det civila arbetet. Alex är från Bankeryd i Småland och är, som hon beskriver det själv, en irrationell basketspelare. Hon har energi och vilja, är en enorm tävlingsmänniska och kommer vara en av seriens bästa poänggörare då hon har både drive och skytte i sin offensiva verktygslåda.
I vårt unga lag kommer Alex att vara en viktig pusselbit där hon, förutom att vara en poänggörare, också kommer att bidra med ledarskap och erfarenhet till våra yngre.
Vi hoppas att våra trogna supportrar på läktaren i Hälsans Hus kommer och stöttar oss och ger oss massor av energi under årets säsong. Är det någonting både Alex och laget redan står för så är det hårt arbete och massor av energi. Träningarna hittills har varit en tuff process av inlärning där fokus har varit hur man tränar, gör sig redo och att varje träning bör vara tävlingslik. Är det något som vårt unga lag kommer att visa så är det rätt inställning och en mentalitet att aldrig sluta spela.
Håll ut till den 27 oktober när ni kan ses oss nästa gång i Hälsans Hus. Tills dess får ni hålla koll på fler presentationer av spelarna i truppen!
Årets trupp består av en spelare född 86, två födda 93, tre 94, en 95, fyra 96, en 97 och en 98. Först ut är Alexandra Ferm, vår "veteran", som ifjol spelade med Northland Basket men som under året fått jobb som gjort att hennes elitkarriär inte riktigt gick att kombinera med det civila arbetet. Alex är från Bankeryd i Småland och är, som hon beskriver det själv, en irrationell basketspelare. Hon har energi och vilja, är en enorm tävlingsmänniska och kommer vara en av seriens bästa poänggörare då hon har både drive och skytte i sin offensiva verktygslåda.
I vårt unga lag kommer Alex att vara en viktig pusselbit där hon, förutom att vara en poänggörare, också kommer att bidra med ledarskap och erfarenhet till våra yngre.
Vi hoppas att våra trogna supportrar på läktaren i Hälsans Hus kommer och stöttar oss och ger oss massor av energi under årets säsong. Är det någonting både Alex och laget redan står för så är det hårt arbete och massor av energi. Träningarna hittills har varit en tuff process av inlärning där fokus har varit hur man tränar, gör sig redo och att varje träning bör vara tävlingslik. Är det något som vårt unga lag kommer att visa så är det rätt inställning och en mentalitet att aldrig sluta spela.
Håll ut till den 27 oktober när ni kan ses oss nästa gång i Hälsans Hus. Tills dess får ni hålla koll på fler presentationer av spelarna i truppen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)