1-1 nere i huvudstaden

Efter en ganska behaglig flygresa om än ett gäng trötta spelare och ledare, inte helt ovanligt i detta gäng(!), landade vi i kungliga huvudstaden. Efter att ha plockat ut hyrbil och en modell större minibuss så rullade vi mot Kista för lunch. Lite problem med parkering och diverse problem att ta oss in i parkeringshus så hittade vi in i Kista Galleria strax efter 11-snåret. En sväng med kort vila på hotellet innan vi rullade in i Rinkeby och ni som är gamla nog att ha sett "Killinggängets" Percy Tårar med favoritinslaget "Vi har bildat Akropolis för att få respekt" vet redan vad som väntade oss. En stenhård match mot ett förortsgäng som spelar med stolthet och gör allt för att vinna. På andra sidan stod plötsligt Nina Baresso och Cissi Ferm, två ikoner i svensk dambasket med enorm rutin och fantastiska meriter i sina 38-åriga liv. Men ingen i den svartklädda stjärnbesättningen hade tagit notis om detta och så fort Josse fick fart under dojjorna och låg så nära Baresso att hon kunde känna flåset av vår försvarsspecialist på boll så hade vi tagit kommandot. Vilken första quarter, ledning med 16-28 och härlig fart och fläkt från vår sida. I halvtid ledde vi med 32-46 och Akropol såg irriterade ut, smått förvånade att ett kortvuxet norrländskt gäng faktiskt ledde mot serieledarna halvvägs in i matchen i deras egen lejonkula.

Andra halvlek börjar med att Akropol går till zon, vi tappar stafettpinnen totalt och får ingen utdelning alls. Akropol fullständigt suger musten ur oss med en zon som vi helt saknar svar på. Visserligen leder vi med 53-54 efter tredje men Akropol har tydligt momentum. Det visar sig att även fjärde fortsätter på det sättet. Tyvärr så är det huvudbry och coacher som inte hittar lösningar på problemet. Våra svarta krigare ger inte upp och det ska man ha i åtanke, det är så långt ifrån att vi saknar energi, vilja eller att vi inte försöker. Spelarna gör vad de kan men den här eftermiddagen var förlusten på coachstaben. Helt och hållet en avsaknad av tydlighet och en verktygslåda som skulle skapa trygghet hos spelarna. Slutresultatet skrevs till 81-68 och spelarna ska med beröm ha godkänt för den respektlöshet som visades upp och hur vi faktiskt kom ut som lag stora delar av matchen, det här var i klartext en coachförlust och ingenting annat. I spelarväg plus till Josse med sitt försvarsspel på Baresso, Lundholm som kommer in med bra skytte, Evve som drar upp tempot och Alex som irriterat försökte dra ikapp oss på slutet.

Nåväl, skam den som ger sig och inte ser möjligheter. En god natts sömn på hotellet och vi kände efter en stärkande frukost i vintersolens Solna att vi nu inte ville åka hem med två förluster från 08-land.

Söndagens motståndare var Solna Branten med idel ungt garde. Dessutom toppade med sina två dubbellicenser Amanda Tivenius och Johanna Prytz från Vikings. En match som återigen börjar bra från vår sida där vi verkar ha dragit i turboväxeln offensivt. Solna svarar med bra skytte och en jämn första quarter ger 20-19 till de gulklädda hemmatjejerna. Andra quartern startar med oss i förarsätet, vi får stopp, springer banan och gång på gång flyger vi fram och gör fantastiska 10-24 och leder med 30-43 i halvtid.

Tredje quartern var så klart lite av ett test mentalt, men vilken styrka våra svarta Starstjejer visar. 4-16 efter en demonstration defensivt i bollpress, överspel och vilja att springa. Vi får laget involverade och Evve, Josse, Alex, Modig och Johanna tar taktpinnen på ett härligt sätt. Ribban var satt och den enda lilla dippen vi hade var av mer normal karaktär i början av fjärde när Solna får lite snurr på bollen. Vi vinner matchen med 57-79 och känner oss mentalt starkare eftersom att vårt spel för första gången den här säsongen flyter i nästan en hel match. Alex som stämplat i under perioder av matcherna ser pigg ut och tar för sig matchen igenom och våra yngre spelare följer med henne på tåget mangrant. En härlig känsla att lämna Stockholm med en seger i bagaget och återvunnet självförtroende.

Nu ser vi fram emot en tuff träningsvecka där vi laddar energi och kraft inför det stora derbyt mot BG Luleå som visat styrka i Div1 Norra och ligger än så länge på andra plats. Ett derby man inte vill missa vad som än händer! Vi ses väl i Hälsans på lördag!

Förlust mot Järva

Efter tre raka segrar tog det stopp. Vi ställdes mot förortsgänget BK Järva, som fostrat stora basketspelare som Binta Drammeh och inte minst Northlands egen Cleo Forsman. Järva som i år värvat friskt med en del Järfälla och Solnatjejer på pluskontot och erfarne coachen Johan Persson styr skutan från sidlinjen.

Således en bra utmaning för oss. När matchen så böjar får vi se oss frånsprungna per omgående. Järva sätter an tonen och det mesta i vår gameplan verkar ha stannat i omklädningsrummet. Även om siffrorna sa 16-17 efter första var det spelmässigt Järva som styrde och ställde. I andra quartern visade sig det lite tydigare även om vi resultatmässigt hängde med så fortsatte Järva dominera plankorna och deras skyttar Enjebo och Wassberger fick utrymme att göra det de är bra på, att skjuta bollen. 30-35 i halvtid kändes inte som en avgjord match och vi hoppades så klart på att matchbilden skulle svänga till vår fördel.

I tredje quartern trodde vi nog att Järvas "slow-down" basket skulle ge sig vika och att vi skulle komma ut aggressiva med högre bollpress och tidigare hjälp. Hur det började? Järva stänkte i en trea i första anfallet och därmed var tonen satt. Vi hittade aldrig vårt spel, rytm eller försvarsspel under hela matchen, när vi dessutom saknar energi och engagemang så blir Järva för dagen ett nummer för stort. 39-49 efter 3q och efter full tid lyser siffrorna 50-62 illröda från matchtavlan rakt i vårt ansikte.

För andra matchen i rad förlorar vi retirtagningen med ganska klara 36-45, vilket någonstans visar vår arbetskapacitet för dagen, vi har jobbigt att hitta kroppar, är sena i hjälpsituationer och sätter inte ordentligt press på bollen. Då är Järva ett ganska bra lag, de får spela sin förstafemma så mycket som de vill i och med att tempot blir lågt och vi hade önskat en uptempo match där vi kunde utnyttja vår kvickhet och förmåga att springa. Men då måste vi få stopp och det lyckades vi tyvärr inte med.

Små ljusglimtar finns det trots en ganska mörk insats från vår sida, Evve och Josse visar känslor och krigar på men tyvärr alldeles för ensamt. Vi kommer till straffkastlinjen 20 gånger vilket är bra och tvingar Järva till 25 TOs vilket vi någonstans måste vara nöjda med även om utfallet inte blev som önskat. Det stora problemet ligger i returtagningen,, vår skottprocent och att vi kastar bort hela 22 bollar själva och lyckas inte under någon längre enstaka period under matchen hitta rytmen offensivt.

Hårt arbete brukar med tiden löna sig, nu får vi rannsaka oss själva och ta på oss det hårda jobbet om vi vill få betalt för det i form av positiva resultat. Närmast väntar Akropol och Solna nere i Stockholm om två veckor. Till dess blåställ på!