Jämtländsk längd och minus en halvlek

Vår förhoppning var att kunna följa upp Stockholmshelgens två segrar med en hemmaseger mot Jämtland. Tänk vad mycket lite kan ge en ibland. Vårt nyförvärv Nikolina Tomic har redan satt sina avtryck med sitt tekniska och kvicktänkta spel.

Jämtland är ett svårspelat lag med unga hungriga spelare och framför allt med bättre längd än vad vi har. Vi börjar bli rätt vana att vi är mindre än våra motståndare i år men när Johanna nu hamnat i Växjö i ett par veckor för sin praktik så lämnar hon ett stort hål i vår rotation eftersom vi redan med henne är relativt begränsade storleksmässigt. Så för publiken på träläktarna i Hälsans Hus kunde det se aningen konstigt ut när även Amanda inte spelade på grund av en stukad fot och stundande landslagsäventyr i Turkiet. Konstigt därför att vi i princip spelar utan spelare på position 4-5 och att vi får röra om med treguardsrotation som emellanåt blir fyra små på planen. Det ställer helt andra krav på våra spelare för att vi ska kunna kompensera längd med kvickhet och fart.

Vi lyckades rätt bra till att börja med, låt oss snabbt sammanfatta det så här; Vi gick plus en halvlek och minus en halvlek mot den "jämtländska nationen". Första halvleken var plus, där första quartern blev en offensiv demonstration som vi kanske inte hade väntat oss. 24-21 efter att Josse dragit i en trea strax innan signalen. Det blev däremot lite svängigare än vi önskat oss defensivt och vi hade svårt mot Jämtlands P&R som skapade stora hål hos oss och vi hamnade i missmatch gång på gång vilket de kunde utnyttja.

Andra q blir helt annorlunda och vi får ordning på det defensiva och håller Jämtland på 2p under sex minuter. Själv har vi kanske inte flyt offensivt och väljer att skjuta ett par treor som inte riktigt är i rätt lägen. I halvtid leder vi dock med 36-28 och känner att vi fått stopp och att returtagningen jämnade ut sig något då vi hamnade mer rätt i de defensiva rotationerna.

Tredje q börjar ordentligt på minus för vår del, vi står på hälarna och ser Jämtland springa in 0-6 och plötsligt är det match igen. Jämtland går till zon och vi tappar vår rytm fullständigt i och med det. Vi blir stillastående, bollen fastnar eller så väljer vi att skjuta utan att komma in i anfallet överhuvudtaget. Jämtland tackar och tar emot, plockar returer och får upp farten under skorna och tar även ledningen för första gången i matchen. Vi hankar oss kvar och leder inför sista q med 45-43.

Fjärde q fortsätter trevande även om vi korta stunder får ett par fina kombinationer med attacker där Josses pass till Modig, Nikos attack och pass till Evves layup satt sig på minnet. Jämtland fortsätter dock större delen av quartern att få stopp på oss och firar stora triumfer igen med sina stora spelare och P&R spel. På slutet försöker vi med några spel och Niko sätter en trea men sedan släcks hoppet när vi kastar bort efterföljande inkastspel över sidlinjen. Vi får gratulera Jämtland till segern med 56-61 och inse att vi behöver vara mer precis i det vi gör och får inte bli så stillastående mot deras zon.

Returtagningen slutar 48-48 till slut men antalet straffkast 7-32 räden stora skillnaden och det har att göra med att vi är tvungna att fouls deras stora spelare när de väljer att attackera och vi är sena på hjälp eller rotationer. Dessutom skjuter vi ett par treor för mycket både i fel lägen och för att vi tvingas ta det vi får utan storlek nära korg. Vi behöver helt klart bli skarpare och spela snabbare för att hitta ett djup mot zon, för det lär vi få möta även nästa helg när Sundsvall kommer på besök i en väldigt viktigt match.

Huvudstaden tur och retur med två vinster i bagaget

Det har hänt en hel del sedan sist. Vi har lyckats slå Lidingö och förlorat mot Akropol innan julen gjorde sitt intåg. Sedan dess har vi avtackat Alexandra Ferm som åter hittade motivationen och tog plats i finrummet väl förtjänt. Alex som i sin debut med Northland visade att hon är av högsta kvalité och gorde 11p mot Sallen.

Vi har lagt fokus på att öka intensitet, tävlingsmoment och kvalité på träning och det för oss rakt mot vår första matchhelg som vi tillbringade nere i huvudstaden. För ovanlighetens skull kunde vi lyfta från Luleå Airport när ljuset gjort inträde, det för att matchtiden mot Central på lördagen var satt till 17:00. Vi kunde avnjuta en lunch på Arlanda och ta oss till hotellet innan vi styrde bilar och GPS mot Gärdeshallen på Östermalm. Väl där stod en av Luleås mer meriterade coacher på andra sidan, Tommy Johansson, har coachat Håkan Larsson och egentligen är det väl enough said. Senast vi mötte Central hemma i oktober gjorde vi en fantastisk kämpainsas mot tvillingtornen Risto och Klackenberg och var så nära att sno en framför nästan på topplaget från innerstaden.

Den här gången hade vi valt i samarbete med Northland att låna in Hanna Isaksson och Johanna Lundström. Två spelare som behöver speltid, som är erkänt starka spelare och som tog sin an uppgiften med största seriositet redan på träningen dagen innan. Dessutom har de båda två gått vägen via Stars en gång i tiden och vet vad det handlar om. Central skulle visa sig sakna sin statistiska huvudperson Helena Klackenberg men vi visste att det inte bara är att åka och hämta en seger, så namnfattiga är inte "bananerna". Nina Risto ledde styrkorna och så väl Madde Lindquist och Olivia Kolo ville ha ett ord med i spelet. Vi började exakt som vi hade pratat om med intensitet, aggressivitet och jagade över hela planen. Central orkade men inte fullt ut. Efter 1q hade stod vi med taktpinnen och hade 11-15 i vår favör. Så långt hade och Hanna startat matchen bra och vi ledde returtagningen.

2q sprang  vi iväg ytterligare och Central tvingades gå till zon men vi hittade variation i offense och ledde med 27-39 när vi styrde ben och kropp till omklädningsrummet för halvtidsvila.

Vi stängde ned matchen helt i 3q sedan med att variera våra pressar och spela man-man över hela planen och ledde med 37-56 när 10 min återstod.

Sista q blev en transportsträcka och vi spelade 15-15 med Central i slutfasen och förlorade därmed inte en enda q. Det är starkt med tanke på att Central parkerade på andra plats innan matchen började och inte förlorat mer än tre matcher innan helgen. Johanna stod för mäktiga 26p, 8 reb, 4 stls och 2 ass, Hanna kombinerade 15p med 17 reb, säsongsbästa i Stars! Josse, Evve, Nadja slet defensivt och även om vi inte vann returtagningen så förlorade vi bara med 2, senast var vi överkörda. En stark seger som gav oss självförtroende och styrka inför söndagens viktiga fajt mot Uppsala.

Efter middag och en natt på Järva Krog steg vi upp med nya krafter, tyvärr hade ju Johanna lämnat oss efter matchen för att åka på fem veckors praktik hemma i Växjö och det visade sig att Julia haft en mindre rolig natt på hotellrummet med magsjuka. Åtta spelare ombytta och Uppsala i Rosendalshallen. Var vi redo, skulle vi orka, var det en säsongsbrytare på gång?

När vi klev in på planen visade vi att vi var redo, Frida Modig gjorde nog sin bästa match i Starslinnet för säsongen och Hanna hade i början lekstuga tillsammans med lekkamraterna Strömberg, Lundström och Hellberg då Uppsala inte fick stopp på henne vid P&R utan hon hade 10 snabba poäng mitt i färgen. Tvärt emot gårdagens match blev det en mer svängig tillstälning och skyttet var bättre från motståndarnas sida vilket gav en poängrik match. 19-22 till oss efter första q och i andra kändes det som att vi äntligen fick stopp på det röda hemmalaget och gick upp i en 12-poängsledning 23-35. Men den som sett Uppsala spela vet att de ALDRIG, då menar jag verkligen aldrig slutar spela förrän det är över. Deras gameplan handlade om att skjuta treor med den spelare som Hanna lirade på, när Hanna tvingades kliva ut blev det 1-1-spel och vi var sena i flertalet hjälpsituationer och därmed var halvtidsledningen 39-40.

Tredje q fortsatte likadant, efter två trevande minuter kändes det igen som att vi fick kontroll på spelet och ledde med 6-7p men Uppsala sköt som sagt bra och släppte inte iväg oss, 6/18 på treorna är fin statistik. Vi höll dock nere siffrorna lite och lyckades också pressa dem över planen till ett par misstag, men matchen var öppen, ledning med 54-58 inför avslutande tian.

Sista q blev inget undantag, snarare ett otroligt ställningskrig. Vi gick upp i 6-8p men Uppsala hittade svar och fick stopp på Hanna off, men vi hade fler vapen. Evve och Josse kombinerade för 7/13 på treorna och i slutändan hade vi faktiskt mäktat med att skjuta bättre än Uppsala, 9/24 på treorna och när Modig som sagt stod för säsongens starkaste insats med 6p , 8 reb och 4 ass och Amanda, Lundholm och Nadja klev in från bänken med bra byten så lyckades vi både vinna och sno åt oss inbördes på Uppsala med 70-75 på tavlan. Vi lyckades, två raka och två segrar mot starka lag på bortaplan. Energin höll även om vi var rejält trötta och stukade från lördagen.

Något som varit positivt under helgen är att antalet TOs varit på låga siffror, 16 och 19 visar att vi hittat lagspelet och självklart bidrar en sådan kropp som Hanna har till att spelet blir variationsrikt och enklare. Evves sex ass mot Uppsala ska inte glömmas bort och Josse med 3/5 på treorna i viktiga lägen dessutom.

Nu väntar en träningsvecka innan vi möter ett annat lag som vi spelat jämnt mot under hösten nämligen Östersunds stolthet Jämtland Basket. Vi ses väl på söndag i Hälsans!?