Efter att vi okristligt tidigt klivit upp lördag natt och packat minibuss och bil med sömniga spelare och ledare rullade vi ned mot Östersund. Med före detta yrkeschaufför herr Söderqvist vid ratten gick det undan på E4 ned mot Ö-vik. Drygt 3 timmar tog sträckan innan det var kisspaus och vidare färd mot Jämtländska marker. Runt 11:30 klev vi av i Östersund, klassisk basketmark för de som följt svensk baskethistoria. Sporthallen, tegelbyggnaden blev vår första utmaning med Jämtlands unga damlag på motståndarsidan. 11 Starstjejer med lite halvsega och stela kroppar började matchen just så, lite stelt. En hel del fouls och svåra beslut offensivt men trots det leder vi med 9-12 när 1q är över. I andra får vi inte heller något vidare flyt och Jämtland packar ihop allt folk innanför trean, vi tar tyvärr den enkla vägen ut och skjuter treor med dåligt resultat. i halvtid är ställningen 17-24 till oss och vi har bara släppt in 8 poäng i "spelet", medan Jämtland fått skjuta makalösa 18 straffkast men bara dragit i hälften. Tredje q börjar lite bättre vi får ordning på spelet under 4 minuter och får deras stortjejer i rörelse och bäddar för avslut där vi får tid på oss. Ledningen är uppe i som mest 15 innan Jämtland ändrar matchbilden igen. i 4q slarvar vi än en gång och Jämtland får kontakt på nytt. När ledningen är nere i 6 känns det läskigt med 4:30 kvar av matchen. Jämtland fortsätter forcera och kastar upp en helplanspress som vi tyvärr möter med stress och avsaknad av organisation. resultatet blir TOs och Jämtland är bara 2 poäng efter oss med minuten kvar. Vi lyckas dock reda ut situationen och vinner med 53-57 till sist. Frida Lundholm har en bra match med högprocentigt skytte och Frida Modig gör en stark defensiv match med 7p, 12 reb och 2 stls. Vi nöjer oss med första segern även om prestationen i sig lämnar mycket att önska.
Efter bussfärd och middag på hotellet i Sundsvall så är det sovdags. Ett gäng trötta lirare kastar sig i hotellbäddarna. Söndagen bjuder på underbart väder i "drakarnas stad". Frulle och avsked av Modig som lämnar oss för tågresa med destination Uppsala och match i Damligan med Northland. Vi hinner efter detta äta en god lunch, slappa på hotellet innan uppkastet i sporthallen mot Sundsvall. Här är starten en helt annan och energinivån är ett par snäpp högre än gårdagens. Redan efter 3 min har vi gjort 10-2 på Sundsvall som tvingas byta för att hänga med. Evve startar matchen riktigt bra off och Sundsvall har svårt att stoppa henne 1-1. Vi har ordentlig islossning off och leder med 17-29 efter 1q.
Andra blir dock tyvärr betydlgit sämre. Sundsvall går till zon och får stopp på oss och vi hittar inget vapen i off utan får lita på 3p-skytte. När halvtidssignalen ljuder är ställningen plötsligt 32-37 och vi har dessutom tappat returtagningen def sett. När 3q sedan börjar är Sundsvall i momentum och gör snabbt nio raka på oss och leder chockerande matchen. Vi tvingas till time out och försöker hitta energin igen. Basket är minsann konstigt ibland, efter time outen släpper vi in 4p resterande 6:30 av 3q och leder med 45-54 inför sista.
4q blir dock en enklare resa för oss när vi får stopp i def och Sundsvall tappar bensin när vi kontrollerar returtagningen på nytt. Lollo drar i en trea och laget hittar glädje och energi och avslutar matchen med att göra 12-4 sista q. Segern skrivs till 49-66 och vi tar vår andra raka seger i årets Div1.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att vi haft värdefull tid ihop som lag, skaffat oss självförtroende med två segrar, ökat på procenten på 2p för fjärde matchen i rad, sista matchen 50% på 2p! Vi vinner returtagningen i båda matcherna, har vunnit den 3 av 4 matcher och skjuter hög procent från straffkastlinjen mot Jämtland, lite sämre mot Sundsvall men har färre TOs andra matchen. Vi behöver mer kontinuitet i vårt spel för att vi ska vara helt nöjda, behöver bli konsekventa i vårt agerande och tydliga i vad vi ska göra. Det jobbar vi vidare med. Nu har vi skapat oss ett bra läge med två segrar på fyra matcher. Självförtroende och energi att jobba vidare för att bli ännu bättre.
Sen var det ju det där med chaufför herr Söderqvist. han tog täten och höll den hela vägen in över Bergnäsbron. Vilken resa! Vi nöjer oss så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar