Jämtländsk längd och minus en halvlek

Vår förhoppning var att kunna följa upp Stockholmshelgens två segrar med en hemmaseger mot Jämtland. Tänk vad mycket lite kan ge en ibland. Vårt nyförvärv Nikolina Tomic har redan satt sina avtryck med sitt tekniska och kvicktänkta spel.

Jämtland är ett svårspelat lag med unga hungriga spelare och framför allt med bättre längd än vad vi har. Vi börjar bli rätt vana att vi är mindre än våra motståndare i år men när Johanna nu hamnat i Växjö i ett par veckor för sin praktik så lämnar hon ett stort hål i vår rotation eftersom vi redan med henne är relativt begränsade storleksmässigt. Så för publiken på träläktarna i Hälsans Hus kunde det se aningen konstigt ut när även Amanda inte spelade på grund av en stukad fot och stundande landslagsäventyr i Turkiet. Konstigt därför att vi i princip spelar utan spelare på position 4-5 och att vi får röra om med treguardsrotation som emellanåt blir fyra små på planen. Det ställer helt andra krav på våra spelare för att vi ska kunna kompensera längd med kvickhet och fart.

Vi lyckades rätt bra till att börja med, låt oss snabbt sammanfatta det så här; Vi gick plus en halvlek och minus en halvlek mot den "jämtländska nationen". Första halvleken var plus, där första quartern blev en offensiv demonstration som vi kanske inte hade väntat oss. 24-21 efter att Josse dragit i en trea strax innan signalen. Det blev däremot lite svängigare än vi önskat oss defensivt och vi hade svårt mot Jämtlands P&R som skapade stora hål hos oss och vi hamnade i missmatch gång på gång vilket de kunde utnyttja.

Andra q blir helt annorlunda och vi får ordning på det defensiva och håller Jämtland på 2p under sex minuter. Själv har vi kanske inte flyt offensivt och väljer att skjuta ett par treor som inte riktigt är i rätt lägen. I halvtid leder vi dock med 36-28 och känner att vi fått stopp och att returtagningen jämnade ut sig något då vi hamnade mer rätt i de defensiva rotationerna.

Tredje q börjar ordentligt på minus för vår del, vi står på hälarna och ser Jämtland springa in 0-6 och plötsligt är det match igen. Jämtland går till zon och vi tappar vår rytm fullständigt i och med det. Vi blir stillastående, bollen fastnar eller så väljer vi att skjuta utan att komma in i anfallet överhuvudtaget. Jämtland tackar och tar emot, plockar returer och får upp farten under skorna och tar även ledningen för första gången i matchen. Vi hankar oss kvar och leder inför sista q med 45-43.

Fjärde q fortsätter trevande även om vi korta stunder får ett par fina kombinationer med attacker där Josses pass till Modig, Nikos attack och pass till Evves layup satt sig på minnet. Jämtland fortsätter dock större delen av quartern att få stopp på oss och firar stora triumfer igen med sina stora spelare och P&R spel. På slutet försöker vi med några spel och Niko sätter en trea men sedan släcks hoppet när vi kastar bort efterföljande inkastspel över sidlinjen. Vi får gratulera Jämtland till segern med 56-61 och inse att vi behöver vara mer precis i det vi gör och får inte bli så stillastående mot deras zon.

Returtagningen slutar 48-48 till slut men antalet straffkast 7-32 räden stora skillnaden och det har att göra med att vi är tvungna att fouls deras stora spelare när de väljer att attackera och vi är sena på hjälp eller rotationer. Dessutom skjuter vi ett par treor för mycket både i fel lägen och för att vi tvingas ta det vi får utan storlek nära korg. Vi behöver helt klart bli skarpare och spela snabbare för att hitta ett djup mot zon, för det lär vi få möta även nästa helg när Sundsvall kommer på besök i en väldigt viktigt match.

Huvudstaden tur och retur med två vinster i bagaget

Det har hänt en hel del sedan sist. Vi har lyckats slå Lidingö och förlorat mot Akropol innan julen gjorde sitt intåg. Sedan dess har vi avtackat Alexandra Ferm som åter hittade motivationen och tog plats i finrummet väl förtjänt. Alex som i sin debut med Northland visade att hon är av högsta kvalité och gorde 11p mot Sallen.

Vi har lagt fokus på att öka intensitet, tävlingsmoment och kvalité på träning och det för oss rakt mot vår första matchhelg som vi tillbringade nere i huvudstaden. För ovanlighetens skull kunde vi lyfta från Luleå Airport när ljuset gjort inträde, det för att matchtiden mot Central på lördagen var satt till 17:00. Vi kunde avnjuta en lunch på Arlanda och ta oss till hotellet innan vi styrde bilar och GPS mot Gärdeshallen på Östermalm. Väl där stod en av Luleås mer meriterade coacher på andra sidan, Tommy Johansson, har coachat Håkan Larsson och egentligen är det väl enough said. Senast vi mötte Central hemma i oktober gjorde vi en fantastisk kämpainsas mot tvillingtornen Risto och Klackenberg och var så nära att sno en framför nästan på topplaget från innerstaden.

Den här gången hade vi valt i samarbete med Northland att låna in Hanna Isaksson och Johanna Lundström. Två spelare som behöver speltid, som är erkänt starka spelare och som tog sin an uppgiften med största seriositet redan på träningen dagen innan. Dessutom har de båda två gått vägen via Stars en gång i tiden och vet vad det handlar om. Central skulle visa sig sakna sin statistiska huvudperson Helena Klackenberg men vi visste att det inte bara är att åka och hämta en seger, så namnfattiga är inte "bananerna". Nina Risto ledde styrkorna och så väl Madde Lindquist och Olivia Kolo ville ha ett ord med i spelet. Vi började exakt som vi hade pratat om med intensitet, aggressivitet och jagade över hela planen. Central orkade men inte fullt ut. Efter 1q hade stod vi med taktpinnen och hade 11-15 i vår favör. Så långt hade och Hanna startat matchen bra och vi ledde returtagningen.

2q sprang  vi iväg ytterligare och Central tvingades gå till zon men vi hittade variation i offense och ledde med 27-39 när vi styrde ben och kropp till omklädningsrummet för halvtidsvila.

Vi stängde ned matchen helt i 3q sedan med att variera våra pressar och spela man-man över hela planen och ledde med 37-56 när 10 min återstod.

Sista q blev en transportsträcka och vi spelade 15-15 med Central i slutfasen och förlorade därmed inte en enda q. Det är starkt med tanke på att Central parkerade på andra plats innan matchen började och inte förlorat mer än tre matcher innan helgen. Johanna stod för mäktiga 26p, 8 reb, 4 stls och 2 ass, Hanna kombinerade 15p med 17 reb, säsongsbästa i Stars! Josse, Evve, Nadja slet defensivt och även om vi inte vann returtagningen så förlorade vi bara med 2, senast var vi överkörda. En stark seger som gav oss självförtroende och styrka inför söndagens viktiga fajt mot Uppsala.

Efter middag och en natt på Järva Krog steg vi upp med nya krafter, tyvärr hade ju Johanna lämnat oss efter matchen för att åka på fem veckors praktik hemma i Växjö och det visade sig att Julia haft en mindre rolig natt på hotellrummet med magsjuka. Åtta spelare ombytta och Uppsala i Rosendalshallen. Var vi redo, skulle vi orka, var det en säsongsbrytare på gång?

När vi klev in på planen visade vi att vi var redo, Frida Modig gjorde nog sin bästa match i Starslinnet för säsongen och Hanna hade i början lekstuga tillsammans med lekkamraterna Strömberg, Lundström och Hellberg då Uppsala inte fick stopp på henne vid P&R utan hon hade 10 snabba poäng mitt i färgen. Tvärt emot gårdagens match blev det en mer svängig tillstälning och skyttet var bättre från motståndarnas sida vilket gav en poängrik match. 19-22 till oss efter första q och i andra kändes det som att vi äntligen fick stopp på det röda hemmalaget och gick upp i en 12-poängsledning 23-35. Men den som sett Uppsala spela vet att de ALDRIG, då menar jag verkligen aldrig slutar spela förrän det är över. Deras gameplan handlade om att skjuta treor med den spelare som Hanna lirade på, när Hanna tvingades kliva ut blev det 1-1-spel och vi var sena i flertalet hjälpsituationer och därmed var halvtidsledningen 39-40.

Tredje q fortsatte likadant, efter två trevande minuter kändes det igen som att vi fick kontroll på spelet och ledde med 6-7p men Uppsala sköt som sagt bra och släppte inte iväg oss, 6/18 på treorna är fin statistik. Vi höll dock nere siffrorna lite och lyckades också pressa dem över planen till ett par misstag, men matchen var öppen, ledning med 54-58 inför avslutande tian.

Sista q blev inget undantag, snarare ett otroligt ställningskrig. Vi gick upp i 6-8p men Uppsala hittade svar och fick stopp på Hanna off, men vi hade fler vapen. Evve och Josse kombinerade för 7/13 på treorna och i slutändan hade vi faktiskt mäktat med att skjuta bättre än Uppsala, 9/24 på treorna och när Modig som sagt stod för säsongens starkaste insats med 6p , 8 reb och 4 ass och Amanda, Lundholm och Nadja klev in från bänken med bra byten så lyckades vi både vinna och sno åt oss inbördes på Uppsala med 70-75 på tavlan. Vi lyckades, två raka och två segrar mot starka lag på bortaplan. Energin höll även om vi var rejält trötta och stukade från lördagen.

Något som varit positivt under helgen är att antalet TOs varit på låga siffror, 16 och 19 visar att vi hittat lagspelet och självklart bidrar en sådan kropp som Hanna har till att spelet blir variationsrikt och enklare. Evves sex ass mot Uppsala ska inte glömmas bort och Josse med 3/5 på treorna i viktiga lägen dessutom.

Nu väntar en träningsvecka innan vi möter ett annat lag som vi spelat jämnt mot under hösten nämligen Östersunds stolthet Jämtland Basket. Vi ses väl på söndag i Hälsans!?

Undersized och zonfällor

Ett derby med stort D. Så har det genom åren alltid varit när gymnasieelever på BG stött på Stars två gånger per år. Den här gången var BG favoriter då de efter åtta matcher gått 6-2 och vi själva med samma antal matcher gjort vårt record till 4-4. Den stora frågan innan matchen var väl egentligen vem som skulle gynnas beroende på vilken matchbild det skulle bli. Vi ville få tryck på de små spelarna för att BG inte skulle kunna utnyttja sitt längdövertag och göra det svårt att få bollen inside, BG ville så klart använda sin storlek och inte riktigt få upp tempot så mycket som vi önskar.

En första quarter där vi lyckas skjuta i bollen från trepoängslinjen gör det hyfsat jämnt, våra nio första poäng från distans! BG visar styrka och lyckas få in bollen till sina stora tjejer och leder med 20-14 efter 10 min spel. Andra quartern fortsätter med att vi vill få BG statiska och med boll ute på trepoängslinjen, något vi lyckas rätt bra med men deras skytte är däremot bra och framför allt i rätt lägen. Vårt underläge är 40-27 i halvtid mycket på grund av våra problem med returtagningen och att vi därigenom inte får springa golvet.

Tredje quartern får vi stopp och BG lyckas inte producera på oss, problemet är däremot att vi själva inte är tillräckligt effektiva och våra attacker avslutas inte vid ringen då stora kroppar ger helt andra vinklar på avsluten än vad vi är vana vid. Vi vinner 3q med 9-11 men ligger fortsatt under.

Fjärde quartern blir tyvärr lite avslagen då BG lyckas hinka i några tuffa treor, bland annat på 24-klockan och får mentalt momentum på oss och är uppe med 23p som mest. Vi lyckas iaf hålla nere förlusten till 17 då siffrorna stannar v id 70-53 till gymnasiegänget. BG gjorde en okej match, spelade väl inte sin bästa basket, medan vi defensivt bör känna oss rätt nöjda eftersom vårt fokus var att få ned deras spel till 5-5 med passningar ute på perimetern och det lyckades vi bra med. Den stora avgörande faktorn var så klart BGs starka returtagning som vi aldrig lyckades lägga oss i. Plus 28 (76-48) är egentligen makalösa siffror och visar också på att skottprocenten i matchen var väldigt låg. Vi sköt 8/25 på treorna vilket är OK medan BG hade 9/48 och det är någon form av gott betyg till oss att vi lyckades hålla dem ute på golvet. Problemet i grund och botten ligger så klart i att vi som lag är undersized och saknar stora kroppar över 180 cm vilket BG har i överflöd. Deras fyra största kroppar Natha, Moa, Kantzy och Wadling tog 12, 11, 14 och 11 returer själva, bara det var lika mycjet som hela vårt lag tillsammans. Vi behöver göra jobbet på returtagningen som lag och det lykades vi inte med idag och då kunde BG härja fritt. Det vi lyckades med var att de gick i vår zonfälla och blev så passiva som vi önskade.

Vi får ta med oss pusselbiten med returtagning och hoppas dessutom att vår skottprocent på tvåor är mer av normalt slag till nästa derby mot vårkanten då är vi med och tävlar mot BG som just nu faktiskt ligger tvåa i serien. För vår del handlar det om att ladda om mentalt och hitta en vinnande väg fram till den 14 december då Lidingö kommer på besök. Ett Lidingö som skrällvann mot Akropol med 81-76 i helgen.

Nu laddar vi för en viktig fajt mot Lidingö och eventuellt lite nyheter!

1-1 nere i huvudstaden

Efter en ganska behaglig flygresa om än ett gäng trötta spelare och ledare, inte helt ovanligt i detta gäng(!), landade vi i kungliga huvudstaden. Efter att ha plockat ut hyrbil och en modell större minibuss så rullade vi mot Kista för lunch. Lite problem med parkering och diverse problem att ta oss in i parkeringshus så hittade vi in i Kista Galleria strax efter 11-snåret. En sväng med kort vila på hotellet innan vi rullade in i Rinkeby och ni som är gamla nog att ha sett "Killinggängets" Percy Tårar med favoritinslaget "Vi har bildat Akropolis för att få respekt" vet redan vad som väntade oss. En stenhård match mot ett förortsgäng som spelar med stolthet och gör allt för att vinna. På andra sidan stod plötsligt Nina Baresso och Cissi Ferm, två ikoner i svensk dambasket med enorm rutin och fantastiska meriter i sina 38-åriga liv. Men ingen i den svartklädda stjärnbesättningen hade tagit notis om detta och så fort Josse fick fart under dojjorna och låg så nära Baresso att hon kunde känna flåset av vår försvarsspecialist på boll så hade vi tagit kommandot. Vilken första quarter, ledning med 16-28 och härlig fart och fläkt från vår sida. I halvtid ledde vi med 32-46 och Akropol såg irriterade ut, smått förvånade att ett kortvuxet norrländskt gäng faktiskt ledde mot serieledarna halvvägs in i matchen i deras egen lejonkula.

Andra halvlek börjar med att Akropol går till zon, vi tappar stafettpinnen totalt och får ingen utdelning alls. Akropol fullständigt suger musten ur oss med en zon som vi helt saknar svar på. Visserligen leder vi med 53-54 efter tredje men Akropol har tydligt momentum. Det visar sig att även fjärde fortsätter på det sättet. Tyvärr så är det huvudbry och coacher som inte hittar lösningar på problemet. Våra svarta krigare ger inte upp och det ska man ha i åtanke, det är så långt ifrån att vi saknar energi, vilja eller att vi inte försöker. Spelarna gör vad de kan men den här eftermiddagen var förlusten på coachstaben. Helt och hållet en avsaknad av tydlighet och en verktygslåda som skulle skapa trygghet hos spelarna. Slutresultatet skrevs till 81-68 och spelarna ska med beröm ha godkänt för den respektlöshet som visades upp och hur vi faktiskt kom ut som lag stora delar av matchen, det här var i klartext en coachförlust och ingenting annat. I spelarväg plus till Josse med sitt försvarsspel på Baresso, Lundholm som kommer in med bra skytte, Evve som drar upp tempot och Alex som irriterat försökte dra ikapp oss på slutet.

Nåväl, skam den som ger sig och inte ser möjligheter. En god natts sömn på hotellet och vi kände efter en stärkande frukost i vintersolens Solna att vi nu inte ville åka hem med två förluster från 08-land.

Söndagens motståndare var Solna Branten med idel ungt garde. Dessutom toppade med sina två dubbellicenser Amanda Tivenius och Johanna Prytz från Vikings. En match som återigen börjar bra från vår sida där vi verkar ha dragit i turboväxeln offensivt. Solna svarar med bra skytte och en jämn första quarter ger 20-19 till de gulklädda hemmatjejerna. Andra quartern startar med oss i förarsätet, vi får stopp, springer banan och gång på gång flyger vi fram och gör fantastiska 10-24 och leder med 30-43 i halvtid.

Tredje quartern var så klart lite av ett test mentalt, men vilken styrka våra svarta Starstjejer visar. 4-16 efter en demonstration defensivt i bollpress, överspel och vilja att springa. Vi får laget involverade och Evve, Josse, Alex, Modig och Johanna tar taktpinnen på ett härligt sätt. Ribban var satt och den enda lilla dippen vi hade var av mer normal karaktär i början av fjärde när Solna får lite snurr på bollen. Vi vinner matchen med 57-79 och känner oss mentalt starkare eftersom att vårt spel för första gången den här säsongen flyter i nästan en hel match. Alex som stämplat i under perioder av matcherna ser pigg ut och tar för sig matchen igenom och våra yngre spelare följer med henne på tåget mangrant. En härlig känsla att lämna Stockholm med en seger i bagaget och återvunnet självförtroende.

Nu ser vi fram emot en tuff träningsvecka där vi laddar energi och kraft inför det stora derbyt mot BG Luleå som visat styrka i Div1 Norra och ligger än så länge på andra plats. Ett derby man inte vill missa vad som än händer! Vi ses väl i Hälsans på lördag!

Förlust mot Järva

Efter tre raka segrar tog det stopp. Vi ställdes mot förortsgänget BK Järva, som fostrat stora basketspelare som Binta Drammeh och inte minst Northlands egen Cleo Forsman. Järva som i år värvat friskt med en del Järfälla och Solnatjejer på pluskontot och erfarne coachen Johan Persson styr skutan från sidlinjen.

Således en bra utmaning för oss. När matchen så böjar får vi se oss frånsprungna per omgående. Järva sätter an tonen och det mesta i vår gameplan verkar ha stannat i omklädningsrummet. Även om siffrorna sa 16-17 efter första var det spelmässigt Järva som styrde och ställde. I andra quartern visade sig det lite tydigare även om vi resultatmässigt hängde med så fortsatte Järva dominera plankorna och deras skyttar Enjebo och Wassberger fick utrymme att göra det de är bra på, att skjuta bollen. 30-35 i halvtid kändes inte som en avgjord match och vi hoppades så klart på att matchbilden skulle svänga till vår fördel.

I tredje quartern trodde vi nog att Järvas "slow-down" basket skulle ge sig vika och att vi skulle komma ut aggressiva med högre bollpress och tidigare hjälp. Hur det började? Järva stänkte i en trea i första anfallet och därmed var tonen satt. Vi hittade aldrig vårt spel, rytm eller försvarsspel under hela matchen, när vi dessutom saknar energi och engagemang så blir Järva för dagen ett nummer för stort. 39-49 efter 3q och efter full tid lyser siffrorna 50-62 illröda från matchtavlan rakt i vårt ansikte.

För andra matchen i rad förlorar vi retirtagningen med ganska klara 36-45, vilket någonstans visar vår arbetskapacitet för dagen, vi har jobbigt att hitta kroppar, är sena i hjälpsituationer och sätter inte ordentligt press på bollen. Då är Järva ett ganska bra lag, de får spela sin förstafemma så mycket som de vill i och med att tempot blir lågt och vi hade önskat en uptempo match där vi kunde utnyttja vår kvickhet och förmåga att springa. Men då måste vi få stopp och det lyckades vi tyvärr inte med.

Små ljusglimtar finns det trots en ganska mörk insats från vår sida, Evve och Josse visar känslor och krigar på men tyvärr alldeles för ensamt. Vi kommer till straffkastlinjen 20 gånger vilket är bra och tvingar Järva till 25 TOs vilket vi någonstans måste vara nöjda med även om utfallet inte blev som önskat. Det stora problemet ligger i returtagningen,, vår skottprocent och att vi kastar bort hela 22 bollar själva och lyckas inte under någon längre enstaka period under matchen hitta rytmen offensivt.

Hårt arbete brukar med tiden löna sig, nu får vi rannsaka oss själva och ta på oss det hårda jobbet om vi vill få betalt för det i form av positiva resultat. Närmast väntar Akropol och Solna nere i Stockholm om två veckor. Till dess blåställ på!

Tredje raka mot Blacke, GoStars!

Så kan vi då stolt konstatera att vi vunnit tre raka matcher på kort tid och klättrat ordentligt i tabellen. Blackeberg på hemmaplan kändes som en överkomlig uppgift och en på förhand intressant tillställning. Många blev nog lite lurade om man drog slutsatsen att det skulle bli en enkel uppgift om man såg Blackes lördagsmatch mot BG där siffrorna skrevs till 58-31 efter en jobbig offensiv tillställning för förortsgänget från Stockholm.

Som väntat kom Blacke med en helt annan energi och fick även skyttet att stämma mot oss. Redan i första quartern är de på tårna och vi har lite svårt med vårt 1-1 försvar och får inte riktigt kontroll varken i vårt man-man eller med vår zon. 18-21 och ett underläge som vi inte kände oss nöjda med. Andra q börjar däremot bättre och vi får springa golvet mer när vi får stopp. Våra första fyra minuter är en period i matchen där vi känner oss nöjda med vår prestation, bra def, variationsrikt offensivt och dessutom får vi fart under skorna. Ledningen minskar dock innan halvtid när Blacke gör en ordentlig run och in i omklädningsrummet fick vi snopet bara med oss 32-31.

Efter halvtid kommer vi än en gång ut bra, energi, bra def och bollen går från spelare till spelare vilket gör att vi tar ledningen med 42-32 efter ett par minuter och tvingar Blacke till time out. Efter time outen fortsätter vårt flyt, vi spelar bra def och har kontroll på returtagningen, en riktigt bra period för oss där ledningen är som allra störst när vi har 48-32. Tyvärr tappar vi spelet igen och börjar slarva med vårt beslutsfattande och Blacke börjar skjuta i bollen från treopoängslinjen samtidigt som vi tappar kontrollen över vår def returtagning. Ledningen är 51-40 inför sista q.

I sista q känner vi att vi ändå styr men i samma sekvens som Evve får sin fjärde foul och Blacke tar upp sin press igen så blir vi stirriga och felbesluten haglar. Blacke utnyttjar det hänsynslöst och under 3 minuter gör de 9-0 på oss ovh plötsligt är det 51-49. Fullskalig match och sista minuterna är väl inget som någon egentligen vill bevittna om man inte älskar oväntade beslut, jämna matcher och förvånande händelser. Vi reder ut stormen och vinner med 59-57 efter en berg-och-dalbanematch.

Men betänk att vi vinner. Vi tar tredje raka segern och för första gången på fem matcher kommer vi till straffkastlinjen mer än 20 ggr. 16/24 på straffkasten måste vi ändå vara nöjda med, det visar på aggressivitet i vårt offense och vi tvingar Blacke till 21 TOs och har 14 steals själva. Dessutom höll vi nere våra egna TOs på 15 och sedan är det så klart svårt att bortse från Alex match. 27p, varav 5/9 på 2p, 2/3 på 3p, 8 reb samt 4 stls.

Vi vinner och klättrar till en fin fjärdeplats i tabellen. Det kan vi sova gott med!!

GoStars! Roadtrip gav två första segrarna!

Efter att vi okristligt tidigt klivit upp lördag natt och packat minibuss och bil med sömniga spelare och ledare rullade vi ned mot Östersund. Med före detta yrkeschaufför herr Söderqvist vid ratten gick det undan på E4 ned mot Ö-vik. Drygt 3 timmar tog sträckan innan det var kisspaus och vidare färd mot Jämtländska marker. Runt 11:30 klev vi av i Östersund, klassisk basketmark för de som följt svensk baskethistoria. Sporthallen, tegelbyggnaden blev vår första utmaning med Jämtlands unga damlag på motståndarsidan. 11 Starstjejer med lite halvsega och stela kroppar började matchen just så, lite stelt. En hel del fouls och svåra beslut offensivt men trots det leder vi med 9-12 när 1q är över. I andra får vi inte heller något vidare flyt och Jämtland packar ihop allt folk innanför trean, vi tar tyvärr den enkla vägen ut och skjuter treor med dåligt resultat. i halvtid är ställningen 17-24 till oss och vi har bara släppt in 8 poäng i "spelet", medan Jämtland fått skjuta makalösa 18 straffkast men bara dragit i hälften. Tredje q börjar lite bättre vi får ordning på spelet under 4 minuter och får deras stortjejer i rörelse och bäddar för avslut där vi får tid på oss. Ledningen är uppe i som mest 15 innan Jämtland ändrar matchbilden igen. i 4q slarvar vi än en gång och Jämtland får kontakt på nytt. När ledningen är nere i 6 känns det läskigt med 4:30 kvar av matchen. Jämtland fortsätter forcera och kastar upp en helplanspress som vi tyvärr möter med stress och avsaknad av organisation. resultatet blir TOs och Jämtland är bara 2 poäng efter oss med minuten kvar. Vi lyckas dock reda ut situationen och vinner med 53-57 till sist. Frida Lundholm har en bra match med högprocentigt skytte och Frida Modig gör en stark defensiv match med 7p, 12 reb och 2 stls. Vi nöjer oss med första segern även om prestationen i sig lämnar mycket att önska.

Efter bussfärd och middag på hotellet i Sundsvall så är det sovdags. Ett gäng trötta lirare kastar sig i hotellbäddarna. Söndagen bjuder på underbart väder i "drakarnas stad". Frulle och avsked av Modig som lämnar oss för tågresa med destination Uppsala och match i Damligan med Northland. Vi hinner efter detta äta en god lunch, slappa på hotellet innan uppkastet i sporthallen mot Sundsvall. Här är starten en helt annan och energinivån är ett par snäpp högre än gårdagens. Redan efter 3 min har vi gjort 10-2 på Sundsvall som tvingas byta för att hänga med. Evve startar matchen riktigt bra off och Sundsvall har svårt att stoppa henne 1-1. Vi har ordentlig islossning off och leder med 17-29 efter 1q.

Andra blir dock tyvärr betydlgit sämre. Sundsvall går till zon och får stopp på oss och vi hittar inget vapen i off utan får lita på 3p-skytte. När halvtidssignalen ljuder är ställningen plötsligt 32-37 och vi har dessutom tappat returtagningen def sett. När 3q sedan börjar är Sundsvall i momentum och gör snabbt nio raka på oss och leder chockerande matchen. Vi tvingas till time out och försöker hitta energin igen. Basket är minsann konstigt ibland, efter time outen släpper vi in 4p resterande 6:30 av 3q och leder med 45-54 inför sista.

4q blir dock en enklare resa för oss när vi får stopp i def och Sundsvall tappar bensin när vi kontrollerar returtagningen på nytt. Lollo drar i en trea och laget hittar glädje och energi och avslutar matchen med att göra 12-4 sista q. Segern skrivs till 49-66 och vi tar vår andra raka seger i årets Div1.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att vi haft värdefull tid ihop som lag, skaffat oss självförtroende med två segrar, ökat på procenten på 2p för fjärde matchen i rad, sista matchen 50% på 2p! Vi vinner returtagningen i båda matcherna, har vunnit den 3 av 4 matcher och skjuter hög procent från straffkastlinjen mot Jämtland, lite sämre mot Sundsvall men har färre TOs andra matchen. Vi behöver mer kontinuitet i vårt spel för att vi ska vara helt nöjda, behöver bli konsekventa i vårt agerande och tydliga i vad vi ska göra. Det jobbar vi vidare med. Nu har vi skapat oss ett bra läge med två segrar på fyra matcher. Självförtroende och energi att jobba vidare för att bli ännu bättre.

Sen var det ju det där med chaufför herr Söderqvist. han tog täten och höll den hela vägen in över Bergnäsbron. Vilken resa! Vi nöjer oss så!