Vi åkte ned på lördag morgon till huvudstaden, ett litet gäng eftersom Evve och Niko åkt redan på fredagen, Johanna var på väg upp med tåg under dagen och Modig anslöt på Arlanda efter Northlands bortamatch, tillika grundseriens sista, mot Solna.
Den obligatoriska lunchen på Foodcourten i Kista Galleria intogs, lite snabbt OS-tittande på hotellet innan vi sedan svängde in bilarna på parkeringen till Husbyhallen.
Järva som vi senast kände att vi inte riktigt kom upp i nivå mot visade sig ha ungefär samma trupp denna gång. Vi börjar matchen bra med bollsving, fina 1-1 attacker och bra skytte, inte kanske chockar Järva men att det skulle stå 0-8 till oss hade nog inte de räknat med. Vi leder 4-12 innan Järva gör en 12-0 run som hade mycket att göra med att vi slappnade av i 1-1 def, tappade disciplinen i P&R-försvar och missade Järvas skyttar ute på golvet. Sista minuterna får vi lite snurr igen och kan avsluta med 18-18 efter första q.
Andra q blir tyvärr den som avgör matchen, vi väljer att spela i ett alldeles för lugnt tempo sett till vad vi är i behov av, Järva fortsätter hitta sina skyttar och vi är för passiva i P&R-försvaret. Järva gör 23-13 och har 41-31 i halvtid på oss.
Efter halvtid önskar vi komma ut med mer fart under skorna, vara mer aggressiva och hoppas att vårt man-man försvar ska betala av sig. 3q blir ett ställningskrig, vi håller uppe vår returtagning vilket är bra men Järva fortsätter att spela bra och hitta sina heta spelare. 58-44 inför sista. Vi provar spela zon och får stopp på Järva men producerar tyvärr inte själva, skärpan saknas och vi får inte riktigt de avslut vi vill ha. Järva spelar av matchen på ett bra sätt och vinner med 71-58 till sist.
Vi vinner returtagningen 44-36, har bara 14 TOs vilket är riktigt bra men kanske också ett resultat att vi spelar i för lågt tempo. Järva vinner matchen från trepoängslinjen, 11/27 är bra siffror och trion Enjebo, Jonson, Peterson har 10/16 på 3p vilket avgör matchen. Själva har vi 5/22 från samma avstånd vilket inte är godkänt. Johanna är tillbaka och visar vilja med 11 reb, Lundholm har en bra offensiv match, gör 18p på 6/8 på 2p och 2/4 på 3p och Modigs 19p och 7 reb ska inte glömmas bort.
Efter lite mello, snacks och en ganska torr hamburgertallrik så somnade vi in och vaknade vid en ny dags möjligheter och förutsättningar.
På andra sidan stod nu Blackeberg, västra Stockholms stolthet och Sveriges största basketklubb. Förra matchen hade vi som i en ask och var uppe i 16p innan Blacke sköt sig tillbaka i matchen. Just skytte skulle den här matchen också handla om.
Snacka om att det var en offensiv match. Ibland kan man ju klaga på försvaret när siffrorna är stora, men faktum är att när försvaret ändå är där och det offensiva spelet ändå levererar måste man ge credit till de som gör det. Första q var en orgie i offensiv spelkvalité och Blacke ledde med 26-24. Vi spelade bra på offensiv planhalva, men frågan är om jag någonsin sett något liknande, eller vad sägs om 6/6 på 2p och 4/5 på 3p efter 10 min! Makalöst bra! Blacke visade att de kunde skjuta bollen. I andra q försökte vi att fortsätta lösa deras 1-1-2-1 press som var väldigt avvaktande och passiv, vi hade inga problem med vare sig den eller deras höga pick på toppen som de enträget valde att spela. Bättre kommunikation och kontroll i P&R-defense gjorde att vi lyckades spela mer organiserat def. Men det var ju det där med skyttet, Blacke fortsatte att producera, nu lyckades vi sista 2-3 minuterna att göra en liten run och gick in i omklädningsrummet med 41-45 i vår favör.
3q blev fortsatt jämn, det var ledningsbyte hela 20 ggr i matchen och 14 ggr var ställningen lika! Vi hade övertaget efter 3q med minsta möjliga marginal 56-57. Vi tappade returtagningen lite och Blacke var mer aggressiva på båda plankorna, men vi stred och visade på stark moral. 4q blev tuff, Evve fick sin femte foul och vi tappade en spelare som därtill styrt vårt spel, haft 14p och 4 ass. Men Frida Lundholm klev in med besked. När vi trodde att vi tappat greppet om matchen med halvminuten kvar fick Frida bollen, såg sitt läge, tog det och levererade! Fridas trea gav 75-75 med 25,1 sekunder kvar av matchen. Time out Blackeberg! Deras sista spel handlade om att få ett avslut med så lite tid som möjligt kvar på klockan, vi ville vara aggressiva, få dem ur rytm och det lyckades vi bra med. Blacke kastade bort bollen med 14 sekunder kvar. Time out Stars! Vår plan var att spela P&R med Niko och Frida, tyvärr lyckades vi inte och Josses trea på slutsignalen gick planka ut.
Dags för overtime: Vi börjar bra, får direkt kontroll och scorar. Blacke såg mer stressade ut och vi lyckades komma till straffkastlinjen oftare än dem. Josses trea till 75-80, omän den var tidig, gav oss det där momentumet som vi behövde. Även om Blacke försökte var det vår match nu. Josse och Johanna fick skjuta straffar på slutet och slutresultatet hamnade på 81-86! Fantastiskt, förmodligen en av våra bästa offensiva matcher efter jul och det på grund av flera skäl:
- Vi hade bara 12 TOs på hela matchen inklusive OT, det lägsta vi haft i år, samtidigt som vi fick Blacke att kasta bort bollen 25 gånger.
- Vi skjuter 40% på 2p, 37% på treorna, även om det är lägre än våra motståndare så har iv 15-5 i steals och gör poäng i viktiga skeenden av matchen, exempelvis Fridas trea, Josses trea och vi svarar efter att ha legat under med 5p i fjärde med att komma tillbaka starkt.
- Vi har fart under skorna och hittar de som ska ha bollen.
Josses 24p är svårt att vifts bort, dessutom kommer en hel del poäng i viktiga lägen. Johanna har en double-double med 15p och 10 reb! Niko har 18p och 6 steals! Evve 14p, 4 ass på 4/6 på 2p och 1/2 på 3p. Självklart får vi inte glömma bort Lundholm och hennes viktiga trea, men även Lollos inhopp på knappa 10 min och ett imponerande disciplinerat def som ger oss exakt den energi som vi behöver ha. Extremt viktigt och bra inhopp.
En offensiv helg, vi går 1-1 och fortsätter att slå lagen under oss, nu kan vi även konstatera att vi klarat nytt kontrakt i Div1 eftersom vi har 9-8 och lagen under strecket bara vunnit två matcher var (Lidingö och Sundsvall). Fem omgångar återstår, närmast väntar en tuff utmaning mot Solna som är av en helt annan kaliber än när vi senast mötte dem i november. Eller vad sägs om seger i helgen med 76-73 över Central?
En viktig träningsvecka för att kunna prestera mot de gulblåa Branten-tjejerna. Vi sätter punkt där.
Luleå Stars, 2012-2013
måndag 24 februari 2014
söndag 2 februari 2014
Aggressivare åt båda hållen gav seger
Sundsvall kom på besök i Hälsans Hus och vi hade under veckan jobbat med att få upp aggressiviteten och visste väl också om att Sundsvall skulle försöka utnyttja två saker mot oss. Det ena var så klart deras längdövertag och det andra att de skulle använda sig av zon, något som vi fått vänja oss vid att de flesta lag tar till mot oss, med all rätt eftersom det har varit ett effektivt vapen.
Första q börjar med att vi har lite problem mot Sundsvalls P&R-spel men det löser vi något bättre ju längre perioden går. Vi får fart under skorna och Modig börjar offensivt bra med ett par bra attacker. Vi leder med 19-12 efter första tian.
Andra q blir desto tuffare för oss. Visserligen gör vi ett ganska bra jobb defensivt och hänger med i returtagningen, men framåt blir det krampaktigt och framför allt lite omständigt. Antingen tänker vi för mycket eller så blir det för snabbt och därmed avsaknad av motståndarnas beslut i situationerna. Vi går in i halvtidsvilan med 25-25 på tavlan.
Efter halvtid hoppades vi steppa upp aggressiviteten och ta oss än mer till ringen, något vi lyckas riktigt bra med. Vi får mer straffkast som en följd av att vi vågar attackera mer, Julia kommer in och gör ett riktigt bra byte med hög procent på avsluten som följd samt sex returer. Josse skjuter bra utifrån och när Evve får snurr på maskineriet och styr spelet från bakplanen börjar vår rytm återfinnas. Modig har en riktigt bra match med 15p och 9 reb och ser piggare ut än tidigare, främst så ser hon på sina egna lägen och är tuffare i sina offensiva beslut. Efter att Sundsvall testat zon och vi fått fart på bollen och hittat djupet så leder vi med 47-42 inför sista.
I fjärde q blir det mer ställningskrig, vi börjar bäst och har en ledning med 51-42 ett tag som ser bra ut, vi har bra kontroll på returtagningen trots att vi är i kortaste laget men när vi gör jobbet som lag kan vi hantera plankorna bra. Den enda som ställer till problem för oss är Shannon Lehnberg, som gör 20p, skjuter 4/6 på 3p och har 4 ass. När hon så fouler ut sig kändes det som att vi kunde andas ut lite. Sundsvall skjuter för dåligt från 3p-linjen och stannar på 7/30, medan vi kan stoltsera med 8/23 från samma avstånd. returtagningen 50-47 till oss och vad än mer viktigt är så kommer vi till straffkastlinjen 17 ggr och drar i 13 av dessa. Jämfört med förra helgens match så är vi aggressivare på båda planhalvorna vilket till slut ger oss segern. Vi vinner visserligen med 2p, men å andra sidan känns det som att vi har taktpinnen nästintill hela matchen.
Så åttonde segern inkasserad, vi fortsätter att vinna mot lagen som vi har under oss i tabellen, det är ett gott tecken. Nu har vi en träningsperiod på ett par veckor innan vi drar på oss matchstället nästa gång.
Första q börjar med att vi har lite problem mot Sundsvalls P&R-spel men det löser vi något bättre ju längre perioden går. Vi får fart under skorna och Modig börjar offensivt bra med ett par bra attacker. Vi leder med 19-12 efter första tian.
Andra q blir desto tuffare för oss. Visserligen gör vi ett ganska bra jobb defensivt och hänger med i returtagningen, men framåt blir det krampaktigt och framför allt lite omständigt. Antingen tänker vi för mycket eller så blir det för snabbt och därmed avsaknad av motståndarnas beslut i situationerna. Vi går in i halvtidsvilan med 25-25 på tavlan.
Efter halvtid hoppades vi steppa upp aggressiviteten och ta oss än mer till ringen, något vi lyckas riktigt bra med. Vi får mer straffkast som en följd av att vi vågar attackera mer, Julia kommer in och gör ett riktigt bra byte med hög procent på avsluten som följd samt sex returer. Josse skjuter bra utifrån och när Evve får snurr på maskineriet och styr spelet från bakplanen börjar vår rytm återfinnas. Modig har en riktigt bra match med 15p och 9 reb och ser piggare ut än tidigare, främst så ser hon på sina egna lägen och är tuffare i sina offensiva beslut. Efter att Sundsvall testat zon och vi fått fart på bollen och hittat djupet så leder vi med 47-42 inför sista.
I fjärde q blir det mer ställningskrig, vi börjar bäst och har en ledning med 51-42 ett tag som ser bra ut, vi har bra kontroll på returtagningen trots att vi är i kortaste laget men när vi gör jobbet som lag kan vi hantera plankorna bra. Den enda som ställer till problem för oss är Shannon Lehnberg, som gör 20p, skjuter 4/6 på 3p och har 4 ass. När hon så fouler ut sig kändes det som att vi kunde andas ut lite. Sundsvall skjuter för dåligt från 3p-linjen och stannar på 7/30, medan vi kan stoltsera med 8/23 från samma avstånd. returtagningen 50-47 till oss och vad än mer viktigt är så kommer vi till straffkastlinjen 17 ggr och drar i 13 av dessa. Jämfört med förra helgens match så är vi aggressivare på båda planhalvorna vilket till slut ger oss segern. Vi vinner visserligen med 2p, men å andra sidan känns det som att vi har taktpinnen nästintill hela matchen.
Så åttonde segern inkasserad, vi fortsätter att vinna mot lagen som vi har under oss i tabellen, det är ett gott tecken. Nu har vi en träningsperiod på ett par veckor innan vi drar på oss matchstället nästa gång.
måndag 27 januari 2014
Jämtländsk längd och minus en halvlek
Vår förhoppning var att kunna följa upp Stockholmshelgens två segrar med en hemmaseger mot Jämtland. Tänk vad mycket lite kan ge en ibland. Vårt nyförvärv Nikolina Tomic har redan satt sina avtryck med sitt tekniska och kvicktänkta spel.
Jämtland är ett svårspelat lag med unga hungriga spelare och framför allt med bättre längd än vad vi har. Vi börjar bli rätt vana att vi är mindre än våra motståndare i år men när Johanna nu hamnat i Växjö i ett par veckor för sin praktik så lämnar hon ett stort hål i vår rotation eftersom vi redan med henne är relativt begränsade storleksmässigt. Så för publiken på träläktarna i Hälsans Hus kunde det se aningen konstigt ut när även Amanda inte spelade på grund av en stukad fot och stundande landslagsäventyr i Turkiet. Konstigt därför att vi i princip spelar utan spelare på position 4-5 och att vi får röra om med treguardsrotation som emellanåt blir fyra små på planen. Det ställer helt andra krav på våra spelare för att vi ska kunna kompensera längd med kvickhet och fart.
Vi lyckades rätt bra till att börja med, låt oss snabbt sammanfatta det så här; Vi gick plus en halvlek och minus en halvlek mot den "jämtländska nationen". Första halvleken var plus, där första quartern blev en offensiv demonstration som vi kanske inte hade väntat oss. 24-21 efter att Josse dragit i en trea strax innan signalen. Det blev däremot lite svängigare än vi önskat oss defensivt och vi hade svårt mot Jämtlands P&R som skapade stora hål hos oss och vi hamnade i missmatch gång på gång vilket de kunde utnyttja.
Andra q blir helt annorlunda och vi får ordning på det defensiva och håller Jämtland på 2p under sex minuter. Själv har vi kanske inte flyt offensivt och väljer att skjuta ett par treor som inte riktigt är i rätt lägen. I halvtid leder vi dock med 36-28 och känner att vi fått stopp och att returtagningen jämnade ut sig något då vi hamnade mer rätt i de defensiva rotationerna.
Tredje q börjar ordentligt på minus för vår del, vi står på hälarna och ser Jämtland springa in 0-6 och plötsligt är det match igen. Jämtland går till zon och vi tappar vår rytm fullständigt i och med det. Vi blir stillastående, bollen fastnar eller så väljer vi att skjuta utan att komma in i anfallet överhuvudtaget. Jämtland tackar och tar emot, plockar returer och får upp farten under skorna och tar även ledningen för första gången i matchen. Vi hankar oss kvar och leder inför sista q med 45-43.
Fjärde q fortsätter trevande även om vi korta stunder får ett par fina kombinationer med attacker där Josses pass till Modig, Nikos attack och pass till Evves layup satt sig på minnet. Jämtland fortsätter dock större delen av quartern att få stopp på oss och firar stora triumfer igen med sina stora spelare och P&R spel. På slutet försöker vi med några spel och Niko sätter en trea men sedan släcks hoppet när vi kastar bort efterföljande inkastspel över sidlinjen. Vi får gratulera Jämtland till segern med 56-61 och inse att vi behöver vara mer precis i det vi gör och får inte bli så stillastående mot deras zon.
Returtagningen slutar 48-48 till slut men antalet straffkast 7-32 räden stora skillnaden och det har att göra med att vi är tvungna att fouls deras stora spelare när de väljer att attackera och vi är sena på hjälp eller rotationer. Dessutom skjuter vi ett par treor för mycket både i fel lägen och för att vi tvingas ta det vi får utan storlek nära korg. Vi behöver helt klart bli skarpare och spela snabbare för att hitta ett djup mot zon, för det lär vi få möta även nästa helg när Sundsvall kommer på besök i en väldigt viktigt match.
Jämtland är ett svårspelat lag med unga hungriga spelare och framför allt med bättre längd än vad vi har. Vi börjar bli rätt vana att vi är mindre än våra motståndare i år men när Johanna nu hamnat i Växjö i ett par veckor för sin praktik så lämnar hon ett stort hål i vår rotation eftersom vi redan med henne är relativt begränsade storleksmässigt. Så för publiken på träläktarna i Hälsans Hus kunde det se aningen konstigt ut när även Amanda inte spelade på grund av en stukad fot och stundande landslagsäventyr i Turkiet. Konstigt därför att vi i princip spelar utan spelare på position 4-5 och att vi får röra om med treguardsrotation som emellanåt blir fyra små på planen. Det ställer helt andra krav på våra spelare för att vi ska kunna kompensera längd med kvickhet och fart.
Vi lyckades rätt bra till att börja med, låt oss snabbt sammanfatta det så här; Vi gick plus en halvlek och minus en halvlek mot den "jämtländska nationen". Första halvleken var plus, där första quartern blev en offensiv demonstration som vi kanske inte hade väntat oss. 24-21 efter att Josse dragit i en trea strax innan signalen. Det blev däremot lite svängigare än vi önskat oss defensivt och vi hade svårt mot Jämtlands P&R som skapade stora hål hos oss och vi hamnade i missmatch gång på gång vilket de kunde utnyttja.
Andra q blir helt annorlunda och vi får ordning på det defensiva och håller Jämtland på 2p under sex minuter. Själv har vi kanske inte flyt offensivt och väljer att skjuta ett par treor som inte riktigt är i rätt lägen. I halvtid leder vi dock med 36-28 och känner att vi fått stopp och att returtagningen jämnade ut sig något då vi hamnade mer rätt i de defensiva rotationerna.
Tredje q börjar ordentligt på minus för vår del, vi står på hälarna och ser Jämtland springa in 0-6 och plötsligt är det match igen. Jämtland går till zon och vi tappar vår rytm fullständigt i och med det. Vi blir stillastående, bollen fastnar eller så väljer vi att skjuta utan att komma in i anfallet överhuvudtaget. Jämtland tackar och tar emot, plockar returer och får upp farten under skorna och tar även ledningen för första gången i matchen. Vi hankar oss kvar och leder inför sista q med 45-43.
Fjärde q fortsätter trevande även om vi korta stunder får ett par fina kombinationer med attacker där Josses pass till Modig, Nikos attack och pass till Evves layup satt sig på minnet. Jämtland fortsätter dock större delen av quartern att få stopp på oss och firar stora triumfer igen med sina stora spelare och P&R spel. På slutet försöker vi med några spel och Niko sätter en trea men sedan släcks hoppet när vi kastar bort efterföljande inkastspel över sidlinjen. Vi får gratulera Jämtland till segern med 56-61 och inse att vi behöver vara mer precis i det vi gör och får inte bli så stillastående mot deras zon.
Returtagningen slutar 48-48 till slut men antalet straffkast 7-32 räden stora skillnaden och det har att göra med att vi är tvungna att fouls deras stora spelare när de väljer att attackera och vi är sena på hjälp eller rotationer. Dessutom skjuter vi ett par treor för mycket både i fel lägen och för att vi tvingas ta det vi får utan storlek nära korg. Vi behöver helt klart bli skarpare och spela snabbare för att hitta ett djup mot zon, för det lär vi få möta även nästa helg när Sundsvall kommer på besök i en väldigt viktigt match.
måndag 20 januari 2014
Huvudstaden tur och retur med två vinster i bagaget
Det har hänt en hel del sedan sist. Vi har lyckats slå Lidingö och förlorat mot Akropol innan julen gjorde sitt intåg. Sedan dess har vi avtackat Alexandra Ferm som åter hittade motivationen och tog plats i finrummet väl förtjänt. Alex som i sin debut med Northland visade att hon är av högsta kvalité och gorde 11p mot Sallen.
Vi har lagt fokus på att öka intensitet, tävlingsmoment och kvalité på träning och det för oss rakt mot vår första matchhelg som vi tillbringade nere i huvudstaden. För ovanlighetens skull kunde vi lyfta från Luleå Airport när ljuset gjort inträde, det för att matchtiden mot Central på lördagen var satt till 17:00. Vi kunde avnjuta en lunch på Arlanda och ta oss till hotellet innan vi styrde bilar och GPS mot Gärdeshallen på Östermalm. Väl där stod en av Luleås mer meriterade coacher på andra sidan, Tommy Johansson, har coachat Håkan Larsson och egentligen är det väl enough said. Senast vi mötte Central hemma i oktober gjorde vi en fantastisk kämpainsas mot tvillingtornen Risto och Klackenberg och var så nära att sno en framför nästan på topplaget från innerstaden.
Den här gången hade vi valt i samarbete med Northland att låna in Hanna Isaksson och Johanna Lundström. Två spelare som behöver speltid, som är erkänt starka spelare och som tog sin an uppgiften med största seriositet redan på träningen dagen innan. Dessutom har de båda två gått vägen via Stars en gång i tiden och vet vad det handlar om. Central skulle visa sig sakna sin statistiska huvudperson Helena Klackenberg men vi visste att det inte bara är att åka och hämta en seger, så namnfattiga är inte "bananerna". Nina Risto ledde styrkorna och så väl Madde Lindquist och Olivia Kolo ville ha ett ord med i spelet. Vi började exakt som vi hade pratat om med intensitet, aggressivitet och jagade över hela planen. Central orkade men inte fullt ut. Efter 1q hade stod vi med taktpinnen och hade 11-15 i vår favör. Så långt hade och Hanna startat matchen bra och vi ledde returtagningen.
2q sprang vi iväg ytterligare och Central tvingades gå till zon men vi hittade variation i offense och ledde med 27-39 när vi styrde ben och kropp till omklädningsrummet för halvtidsvila.
Vi stängde ned matchen helt i 3q sedan med att variera våra pressar och spela man-man över hela planen och ledde med 37-56 när 10 min återstod.
Sista q blev en transportsträcka och vi spelade 15-15 med Central i slutfasen och förlorade därmed inte en enda q. Det är starkt med tanke på att Central parkerade på andra plats innan matchen började och inte förlorat mer än tre matcher innan helgen. Johanna stod för mäktiga 26p, 8 reb, 4 stls och 2 ass, Hanna kombinerade 15p med 17 reb, säsongsbästa i Stars! Josse, Evve, Nadja slet defensivt och även om vi inte vann returtagningen så förlorade vi bara med 2, senast var vi överkörda. En stark seger som gav oss självförtroende och styrka inför söndagens viktiga fajt mot Uppsala.
Efter middag och en natt på Järva Krog steg vi upp med nya krafter, tyvärr hade ju Johanna lämnat oss efter matchen för att åka på fem veckors praktik hemma i Växjö och det visade sig att Julia haft en mindre rolig natt på hotellrummet med magsjuka. Åtta spelare ombytta och Uppsala i Rosendalshallen. Var vi redo, skulle vi orka, var det en säsongsbrytare på gång?
När vi klev in på planen visade vi att vi var redo, Frida Modig gjorde nog sin bästa match i Starslinnet för säsongen och Hanna hade i början lekstuga tillsammans med lekkamraterna Strömberg, Lundström och Hellberg då Uppsala inte fick stopp på henne vid P&R utan hon hade 10 snabba poäng mitt i färgen. Tvärt emot gårdagens match blev det en mer svängig tillstälning och skyttet var bättre från motståndarnas sida vilket gav en poängrik match. 19-22 till oss efter första q och i andra kändes det som att vi äntligen fick stopp på det röda hemmalaget och gick upp i en 12-poängsledning 23-35. Men den som sett Uppsala spela vet att de ALDRIG, då menar jag verkligen aldrig slutar spela förrän det är över. Deras gameplan handlade om att skjuta treor med den spelare som Hanna lirade på, när Hanna tvingades kliva ut blev det 1-1-spel och vi var sena i flertalet hjälpsituationer och därmed var halvtidsledningen 39-40.
Tredje q fortsatte likadant, efter två trevande minuter kändes det igen som att vi fick kontroll på spelet och ledde med 6-7p men Uppsala sköt som sagt bra och släppte inte iväg oss, 6/18 på treorna är fin statistik. Vi höll dock nere siffrorna lite och lyckades också pressa dem över planen till ett par misstag, men matchen var öppen, ledning med 54-58 inför avslutande tian.
Sista q blev inget undantag, snarare ett otroligt ställningskrig. Vi gick upp i 6-8p men Uppsala hittade svar och fick stopp på Hanna off, men vi hade fler vapen. Evve och Josse kombinerade för 7/13 på treorna och i slutändan hade vi faktiskt mäktat med att skjuta bättre än Uppsala, 9/24 på treorna och när Modig som sagt stod för säsongens starkaste insats med 6p , 8 reb och 4 ass och Amanda, Lundholm och Nadja klev in från bänken med bra byten så lyckades vi både vinna och sno åt oss inbördes på Uppsala med 70-75 på tavlan. Vi lyckades, två raka och två segrar mot starka lag på bortaplan. Energin höll även om vi var rejält trötta och stukade från lördagen.
Något som varit positivt under helgen är att antalet TOs varit på låga siffror, 16 och 19 visar att vi hittat lagspelet och självklart bidrar en sådan kropp som Hanna har till att spelet blir variationsrikt och enklare. Evves sex ass mot Uppsala ska inte glömmas bort och Josse med 3/5 på treorna i viktiga lägen dessutom.
Nu väntar en träningsvecka innan vi möter ett annat lag som vi spelat jämnt mot under hösten nämligen Östersunds stolthet Jämtland Basket. Vi ses väl på söndag i Hälsans!?
Vi har lagt fokus på att öka intensitet, tävlingsmoment och kvalité på träning och det för oss rakt mot vår första matchhelg som vi tillbringade nere i huvudstaden. För ovanlighetens skull kunde vi lyfta från Luleå Airport när ljuset gjort inträde, det för att matchtiden mot Central på lördagen var satt till 17:00. Vi kunde avnjuta en lunch på Arlanda och ta oss till hotellet innan vi styrde bilar och GPS mot Gärdeshallen på Östermalm. Väl där stod en av Luleås mer meriterade coacher på andra sidan, Tommy Johansson, har coachat Håkan Larsson och egentligen är det väl enough said. Senast vi mötte Central hemma i oktober gjorde vi en fantastisk kämpainsas mot tvillingtornen Risto och Klackenberg och var så nära att sno en framför nästan på topplaget från innerstaden.
Den här gången hade vi valt i samarbete med Northland att låna in Hanna Isaksson och Johanna Lundström. Två spelare som behöver speltid, som är erkänt starka spelare och som tog sin an uppgiften med största seriositet redan på träningen dagen innan. Dessutom har de båda två gått vägen via Stars en gång i tiden och vet vad det handlar om. Central skulle visa sig sakna sin statistiska huvudperson Helena Klackenberg men vi visste att det inte bara är att åka och hämta en seger, så namnfattiga är inte "bananerna". Nina Risto ledde styrkorna och så väl Madde Lindquist och Olivia Kolo ville ha ett ord med i spelet. Vi började exakt som vi hade pratat om med intensitet, aggressivitet och jagade över hela planen. Central orkade men inte fullt ut. Efter 1q hade stod vi med taktpinnen och hade 11-15 i vår favör. Så långt hade och Hanna startat matchen bra och vi ledde returtagningen.
2q sprang vi iväg ytterligare och Central tvingades gå till zon men vi hittade variation i offense och ledde med 27-39 när vi styrde ben och kropp till omklädningsrummet för halvtidsvila.
Vi stängde ned matchen helt i 3q sedan med att variera våra pressar och spela man-man över hela planen och ledde med 37-56 när 10 min återstod.
Sista q blev en transportsträcka och vi spelade 15-15 med Central i slutfasen och förlorade därmed inte en enda q. Det är starkt med tanke på att Central parkerade på andra plats innan matchen började och inte förlorat mer än tre matcher innan helgen. Johanna stod för mäktiga 26p, 8 reb, 4 stls och 2 ass, Hanna kombinerade 15p med 17 reb, säsongsbästa i Stars! Josse, Evve, Nadja slet defensivt och även om vi inte vann returtagningen så förlorade vi bara med 2, senast var vi överkörda. En stark seger som gav oss självförtroende och styrka inför söndagens viktiga fajt mot Uppsala.
Efter middag och en natt på Järva Krog steg vi upp med nya krafter, tyvärr hade ju Johanna lämnat oss efter matchen för att åka på fem veckors praktik hemma i Växjö och det visade sig att Julia haft en mindre rolig natt på hotellrummet med magsjuka. Åtta spelare ombytta och Uppsala i Rosendalshallen. Var vi redo, skulle vi orka, var det en säsongsbrytare på gång?
När vi klev in på planen visade vi att vi var redo, Frida Modig gjorde nog sin bästa match i Starslinnet för säsongen och Hanna hade i början lekstuga tillsammans med lekkamraterna Strömberg, Lundström och Hellberg då Uppsala inte fick stopp på henne vid P&R utan hon hade 10 snabba poäng mitt i färgen. Tvärt emot gårdagens match blev det en mer svängig tillstälning och skyttet var bättre från motståndarnas sida vilket gav en poängrik match. 19-22 till oss efter första q och i andra kändes det som att vi äntligen fick stopp på det röda hemmalaget och gick upp i en 12-poängsledning 23-35. Men den som sett Uppsala spela vet att de ALDRIG, då menar jag verkligen aldrig slutar spela förrän det är över. Deras gameplan handlade om att skjuta treor med den spelare som Hanna lirade på, när Hanna tvingades kliva ut blev det 1-1-spel och vi var sena i flertalet hjälpsituationer och därmed var halvtidsledningen 39-40.
Tredje q fortsatte likadant, efter två trevande minuter kändes det igen som att vi fick kontroll på spelet och ledde med 6-7p men Uppsala sköt som sagt bra och släppte inte iväg oss, 6/18 på treorna är fin statistik. Vi höll dock nere siffrorna lite och lyckades också pressa dem över planen till ett par misstag, men matchen var öppen, ledning med 54-58 inför avslutande tian.
Sista q blev inget undantag, snarare ett otroligt ställningskrig. Vi gick upp i 6-8p men Uppsala hittade svar och fick stopp på Hanna off, men vi hade fler vapen. Evve och Josse kombinerade för 7/13 på treorna och i slutändan hade vi faktiskt mäktat med att skjuta bättre än Uppsala, 9/24 på treorna och när Modig som sagt stod för säsongens starkaste insats med 6p , 8 reb och 4 ass och Amanda, Lundholm och Nadja klev in från bänken med bra byten så lyckades vi både vinna och sno åt oss inbördes på Uppsala med 70-75 på tavlan. Vi lyckades, två raka och två segrar mot starka lag på bortaplan. Energin höll även om vi var rejält trötta och stukade från lördagen.
Något som varit positivt under helgen är att antalet TOs varit på låga siffror, 16 och 19 visar att vi hittat lagspelet och självklart bidrar en sådan kropp som Hanna har till att spelet blir variationsrikt och enklare. Evves sex ass mot Uppsala ska inte glömmas bort och Josse med 3/5 på treorna i viktiga lägen dessutom.
Nu väntar en träningsvecka innan vi möter ett annat lag som vi spelat jämnt mot under hösten nämligen Östersunds stolthet Jämtland Basket. Vi ses väl på söndag i Hälsans!?
söndag 1 december 2013
Undersized och zonfällor
Ett derby med stort D. Så har det genom åren alltid varit när gymnasieelever på BG stött på Stars två gånger per år. Den här gången var BG favoriter då de efter åtta matcher gått 6-2 och vi själva med samma antal matcher gjort vårt record till 4-4. Den stora frågan innan matchen var väl egentligen vem som skulle gynnas beroende på vilken matchbild det skulle bli. Vi ville få tryck på de små spelarna för att BG inte skulle kunna utnyttja sitt längdövertag och göra det svårt att få bollen inside, BG ville så klart använda sin storlek och inte riktigt få upp tempot så mycket som vi önskar.
En första quarter där vi lyckas skjuta i bollen från trepoängslinjen gör det hyfsat jämnt, våra nio första poäng från distans! BG visar styrka och lyckas få in bollen till sina stora tjejer och leder med 20-14 efter 10 min spel. Andra quartern fortsätter med att vi vill få BG statiska och med boll ute på trepoängslinjen, något vi lyckas rätt bra med men deras skytte är däremot bra och framför allt i rätt lägen. Vårt underläge är 40-27 i halvtid mycket på grund av våra problem med returtagningen och att vi därigenom inte får springa golvet.
Tredje quartern får vi stopp och BG lyckas inte producera på oss, problemet är däremot att vi själva inte är tillräckligt effektiva och våra attacker avslutas inte vid ringen då stora kroppar ger helt andra vinklar på avsluten än vad vi är vana vid. Vi vinner 3q med 9-11 men ligger fortsatt under.
Fjärde quartern blir tyvärr lite avslagen då BG lyckas hinka i några tuffa treor, bland annat på 24-klockan och får mentalt momentum på oss och är uppe med 23p som mest. Vi lyckas iaf hålla nere förlusten till 17 då siffrorna stannar v id 70-53 till gymnasiegänget. BG gjorde en okej match, spelade väl inte sin bästa basket, medan vi defensivt bör känna oss rätt nöjda eftersom vårt fokus var att få ned deras spel till 5-5 med passningar ute på perimetern och det lyckades vi bra med. Den stora avgörande faktorn var så klart BGs starka returtagning som vi aldrig lyckades lägga oss i. Plus 28 (76-48) är egentligen makalösa siffror och visar också på att skottprocenten i matchen var väldigt låg. Vi sköt 8/25 på treorna vilket är OK medan BG hade 9/48 och det är någon form av gott betyg till oss att vi lyckades hålla dem ute på golvet. Problemet i grund och botten ligger så klart i att vi som lag är undersized och saknar stora kroppar över 180 cm vilket BG har i överflöd. Deras fyra största kroppar Natha, Moa, Kantzy och Wadling tog 12, 11, 14 och 11 returer själva, bara det var lika mycjet som hela vårt lag tillsammans. Vi behöver göra jobbet på returtagningen som lag och det lykades vi inte med idag och då kunde BG härja fritt. Det vi lyckades med var att de gick i vår zonfälla och blev så passiva som vi önskade.
Vi får ta med oss pusselbiten med returtagning och hoppas dessutom att vår skottprocent på tvåor är mer av normalt slag till nästa derby mot vårkanten då är vi med och tävlar mot BG som just nu faktiskt ligger tvåa i serien. För vår del handlar det om att ladda om mentalt och hitta en vinnande väg fram till den 14 december då Lidingö kommer på besök. Ett Lidingö som skrällvann mot Akropol med 81-76 i helgen.
Nu laddar vi för en viktig fajt mot Lidingö och eventuellt lite nyheter!
En första quarter där vi lyckas skjuta i bollen från trepoängslinjen gör det hyfsat jämnt, våra nio första poäng från distans! BG visar styrka och lyckas få in bollen till sina stora tjejer och leder med 20-14 efter 10 min spel. Andra quartern fortsätter med att vi vill få BG statiska och med boll ute på trepoängslinjen, något vi lyckas rätt bra med men deras skytte är däremot bra och framför allt i rätt lägen. Vårt underläge är 40-27 i halvtid mycket på grund av våra problem med returtagningen och att vi därigenom inte får springa golvet.
Tredje quartern får vi stopp och BG lyckas inte producera på oss, problemet är däremot att vi själva inte är tillräckligt effektiva och våra attacker avslutas inte vid ringen då stora kroppar ger helt andra vinklar på avsluten än vad vi är vana vid. Vi vinner 3q med 9-11 men ligger fortsatt under.
Fjärde quartern blir tyvärr lite avslagen då BG lyckas hinka i några tuffa treor, bland annat på 24-klockan och får mentalt momentum på oss och är uppe med 23p som mest. Vi lyckas iaf hålla nere förlusten till 17 då siffrorna stannar v id 70-53 till gymnasiegänget. BG gjorde en okej match, spelade väl inte sin bästa basket, medan vi defensivt bör känna oss rätt nöjda eftersom vårt fokus var att få ned deras spel till 5-5 med passningar ute på perimetern och det lyckades vi bra med. Den stora avgörande faktorn var så klart BGs starka returtagning som vi aldrig lyckades lägga oss i. Plus 28 (76-48) är egentligen makalösa siffror och visar också på att skottprocenten i matchen var väldigt låg. Vi sköt 8/25 på treorna vilket är OK medan BG hade 9/48 och det är någon form av gott betyg till oss att vi lyckades hålla dem ute på golvet. Problemet i grund och botten ligger så klart i att vi som lag är undersized och saknar stora kroppar över 180 cm vilket BG har i överflöd. Deras fyra största kroppar Natha, Moa, Kantzy och Wadling tog 12, 11, 14 och 11 returer själva, bara det var lika mycjet som hela vårt lag tillsammans. Vi behöver göra jobbet på returtagningen som lag och det lykades vi inte med idag och då kunde BG härja fritt. Det vi lyckades med var att de gick i vår zonfälla och blev så passiva som vi önskade.
Vi får ta med oss pusselbiten med returtagning och hoppas dessutom att vår skottprocent på tvåor är mer av normalt slag till nästa derby mot vårkanten då är vi med och tävlar mot BG som just nu faktiskt ligger tvåa i serien. För vår del handlar det om att ladda om mentalt och hitta en vinnande väg fram till den 14 december då Lidingö kommer på besök. Ett Lidingö som skrällvann mot Akropol med 81-76 i helgen.
Nu laddar vi för en viktig fajt mot Lidingö och eventuellt lite nyheter!
måndag 25 november 2013
1-1 nere i huvudstaden
Efter en ganska behaglig flygresa om än ett gäng trötta spelare och ledare, inte helt ovanligt i detta gäng(!), landade vi i kungliga huvudstaden. Efter att ha plockat ut hyrbil och en modell större minibuss så rullade vi mot Kista för lunch. Lite problem med parkering och diverse problem att ta oss in i parkeringshus så hittade vi in i Kista Galleria strax efter 11-snåret. En sväng med kort vila på hotellet innan vi rullade in i Rinkeby och ni som är gamla nog att ha sett "Killinggängets" Percy Tårar med favoritinslaget "Vi har bildat Akropolis för att få respekt" vet redan vad som väntade oss. En stenhård match mot ett förortsgäng som spelar med stolthet och gör allt för att vinna. På andra sidan stod plötsligt Nina Baresso och Cissi Ferm, två ikoner i svensk dambasket med enorm rutin och fantastiska meriter i sina 38-åriga liv. Men ingen i den svartklädda stjärnbesättningen hade tagit notis om detta och så fort Josse fick fart under dojjorna och låg så nära Baresso att hon kunde känna flåset av vår försvarsspecialist på boll så hade vi tagit kommandot. Vilken första quarter, ledning med 16-28 och härlig fart och fläkt från vår sida. I halvtid ledde vi med 32-46 och Akropol såg irriterade ut, smått förvånade att ett kortvuxet norrländskt gäng faktiskt ledde mot serieledarna halvvägs in i matchen i deras egen lejonkula.
Andra halvlek börjar med att Akropol går till zon, vi tappar stafettpinnen totalt och får ingen utdelning alls. Akropol fullständigt suger musten ur oss med en zon som vi helt saknar svar på. Visserligen leder vi med 53-54 efter tredje men Akropol har tydligt momentum. Det visar sig att även fjärde fortsätter på det sättet. Tyvärr så är det huvudbry och coacher som inte hittar lösningar på problemet. Våra svarta krigare ger inte upp och det ska man ha i åtanke, det är så långt ifrån att vi saknar energi, vilja eller att vi inte försöker. Spelarna gör vad de kan men den här eftermiddagen var förlusten på coachstaben. Helt och hållet en avsaknad av tydlighet och en verktygslåda som skulle skapa trygghet hos spelarna. Slutresultatet skrevs till 81-68 och spelarna ska med beröm ha godkänt för den respektlöshet som visades upp och hur vi faktiskt kom ut som lag stora delar av matchen, det här var i klartext en coachförlust och ingenting annat. I spelarväg plus till Josse med sitt försvarsspel på Baresso, Lundholm som kommer in med bra skytte, Evve som drar upp tempot och Alex som irriterat försökte dra ikapp oss på slutet.
Nåväl, skam den som ger sig och inte ser möjligheter. En god natts sömn på hotellet och vi kände efter en stärkande frukost i vintersolens Solna att vi nu inte ville åka hem med två förluster från 08-land.
Söndagens motståndare var Solna Branten med idel ungt garde. Dessutom toppade med sina två dubbellicenser Amanda Tivenius och Johanna Prytz från Vikings. En match som återigen börjar bra från vår sida där vi verkar ha dragit i turboväxeln offensivt. Solna svarar med bra skytte och en jämn första quarter ger 20-19 till de gulklädda hemmatjejerna. Andra quartern startar med oss i förarsätet, vi får stopp, springer banan och gång på gång flyger vi fram och gör fantastiska 10-24 och leder med 30-43 i halvtid.
Tredje quartern var så klart lite av ett test mentalt, men vilken styrka våra svarta Starstjejer visar. 4-16 efter en demonstration defensivt i bollpress, överspel och vilja att springa. Vi får laget involverade och Evve, Josse, Alex, Modig och Johanna tar taktpinnen på ett härligt sätt. Ribban var satt och den enda lilla dippen vi hade var av mer normal karaktär i början av fjärde när Solna får lite snurr på bollen. Vi vinner matchen med 57-79 och känner oss mentalt starkare eftersom att vårt spel för första gången den här säsongen flyter i nästan en hel match. Alex som stämplat i under perioder av matcherna ser pigg ut och tar för sig matchen igenom och våra yngre spelare följer med henne på tåget mangrant. En härlig känsla att lämna Stockholm med en seger i bagaget och återvunnet självförtroende.
Nu ser vi fram emot en tuff träningsvecka där vi laddar energi och kraft inför det stora derbyt mot BG Luleå som visat styrka i Div1 Norra och ligger än så länge på andra plats. Ett derby man inte vill missa vad som än händer! Vi ses väl i Hälsans på lördag!
Andra halvlek börjar med att Akropol går till zon, vi tappar stafettpinnen totalt och får ingen utdelning alls. Akropol fullständigt suger musten ur oss med en zon som vi helt saknar svar på. Visserligen leder vi med 53-54 efter tredje men Akropol har tydligt momentum. Det visar sig att även fjärde fortsätter på det sättet. Tyvärr så är det huvudbry och coacher som inte hittar lösningar på problemet. Våra svarta krigare ger inte upp och det ska man ha i åtanke, det är så långt ifrån att vi saknar energi, vilja eller att vi inte försöker. Spelarna gör vad de kan men den här eftermiddagen var förlusten på coachstaben. Helt och hållet en avsaknad av tydlighet och en verktygslåda som skulle skapa trygghet hos spelarna. Slutresultatet skrevs till 81-68 och spelarna ska med beröm ha godkänt för den respektlöshet som visades upp och hur vi faktiskt kom ut som lag stora delar av matchen, det här var i klartext en coachförlust och ingenting annat. I spelarväg plus till Josse med sitt försvarsspel på Baresso, Lundholm som kommer in med bra skytte, Evve som drar upp tempot och Alex som irriterat försökte dra ikapp oss på slutet.
Nåväl, skam den som ger sig och inte ser möjligheter. En god natts sömn på hotellet och vi kände efter en stärkande frukost i vintersolens Solna att vi nu inte ville åka hem med två förluster från 08-land.
Söndagens motståndare var Solna Branten med idel ungt garde. Dessutom toppade med sina två dubbellicenser Amanda Tivenius och Johanna Prytz från Vikings. En match som återigen börjar bra från vår sida där vi verkar ha dragit i turboväxeln offensivt. Solna svarar med bra skytte och en jämn första quarter ger 20-19 till de gulklädda hemmatjejerna. Andra quartern startar med oss i förarsätet, vi får stopp, springer banan och gång på gång flyger vi fram och gör fantastiska 10-24 och leder med 30-43 i halvtid.
Tredje quartern var så klart lite av ett test mentalt, men vilken styrka våra svarta Starstjejer visar. 4-16 efter en demonstration defensivt i bollpress, överspel och vilja att springa. Vi får laget involverade och Evve, Josse, Alex, Modig och Johanna tar taktpinnen på ett härligt sätt. Ribban var satt och den enda lilla dippen vi hade var av mer normal karaktär i början av fjärde när Solna får lite snurr på bollen. Vi vinner matchen med 57-79 och känner oss mentalt starkare eftersom att vårt spel för första gången den här säsongen flyter i nästan en hel match. Alex som stämplat i under perioder av matcherna ser pigg ut och tar för sig matchen igenom och våra yngre spelare följer med henne på tåget mangrant. En härlig känsla att lämna Stockholm med en seger i bagaget och återvunnet självförtroende.
Nu ser vi fram emot en tuff träningsvecka där vi laddar energi och kraft inför det stora derbyt mot BG Luleå som visat styrka i Div1 Norra och ligger än så länge på andra plats. Ett derby man inte vill missa vad som än händer! Vi ses väl i Hälsans på lördag!
tisdag 12 november 2013
Förlust mot Järva
Efter tre raka segrar tog det stopp. Vi ställdes mot förortsgänget BK Järva, som fostrat stora basketspelare som Binta Drammeh och inte minst Northlands egen Cleo Forsman. Järva som i år värvat friskt med en del Järfälla och Solnatjejer på pluskontot och erfarne coachen Johan Persson styr skutan från sidlinjen.
Således en bra utmaning för oss. När matchen så böjar får vi se oss frånsprungna per omgående. Järva sätter an tonen och det mesta i vår gameplan verkar ha stannat i omklädningsrummet. Även om siffrorna sa 16-17 efter första var det spelmässigt Järva som styrde och ställde. I andra quartern visade sig det lite tydigare även om vi resultatmässigt hängde med så fortsatte Järva dominera plankorna och deras skyttar Enjebo och Wassberger fick utrymme att göra det de är bra på, att skjuta bollen. 30-35 i halvtid kändes inte som en avgjord match och vi hoppades så klart på att matchbilden skulle svänga till vår fördel.
I tredje quartern trodde vi nog att Järvas "slow-down" basket skulle ge sig vika och att vi skulle komma ut aggressiva med högre bollpress och tidigare hjälp. Hur det började? Järva stänkte i en trea i första anfallet och därmed var tonen satt. Vi hittade aldrig vårt spel, rytm eller försvarsspel under hela matchen, när vi dessutom saknar energi och engagemang så blir Järva för dagen ett nummer för stort. 39-49 efter 3q och efter full tid lyser siffrorna 50-62 illröda från matchtavlan rakt i vårt ansikte.
För andra matchen i rad förlorar vi retirtagningen med ganska klara 36-45, vilket någonstans visar vår arbetskapacitet för dagen, vi har jobbigt att hitta kroppar, är sena i hjälpsituationer och sätter inte ordentligt press på bollen. Då är Järva ett ganska bra lag, de får spela sin förstafemma så mycket som de vill i och med att tempot blir lågt och vi hade önskat en uptempo match där vi kunde utnyttja vår kvickhet och förmåga att springa. Men då måste vi få stopp och det lyckades vi tyvärr inte med.
Små ljusglimtar finns det trots en ganska mörk insats från vår sida, Evve och Josse visar känslor och krigar på men tyvärr alldeles för ensamt. Vi kommer till straffkastlinjen 20 gånger vilket är bra och tvingar Järva till 25 TOs vilket vi någonstans måste vara nöjda med även om utfallet inte blev som önskat. Det stora problemet ligger i returtagningen,, vår skottprocent och att vi kastar bort hela 22 bollar själva och lyckas inte under någon längre enstaka period under matchen hitta rytmen offensivt.
Hårt arbete brukar med tiden löna sig, nu får vi rannsaka oss själva och ta på oss det hårda jobbet om vi vill få betalt för det i form av positiva resultat. Närmast väntar Akropol och Solna nere i Stockholm om två veckor. Till dess blåställ på!
Således en bra utmaning för oss. När matchen så böjar får vi se oss frånsprungna per omgående. Järva sätter an tonen och det mesta i vår gameplan verkar ha stannat i omklädningsrummet. Även om siffrorna sa 16-17 efter första var det spelmässigt Järva som styrde och ställde. I andra quartern visade sig det lite tydigare även om vi resultatmässigt hängde med så fortsatte Järva dominera plankorna och deras skyttar Enjebo och Wassberger fick utrymme att göra det de är bra på, att skjuta bollen. 30-35 i halvtid kändes inte som en avgjord match och vi hoppades så klart på att matchbilden skulle svänga till vår fördel.
I tredje quartern trodde vi nog att Järvas "slow-down" basket skulle ge sig vika och att vi skulle komma ut aggressiva med högre bollpress och tidigare hjälp. Hur det började? Järva stänkte i en trea i första anfallet och därmed var tonen satt. Vi hittade aldrig vårt spel, rytm eller försvarsspel under hela matchen, när vi dessutom saknar energi och engagemang så blir Järva för dagen ett nummer för stort. 39-49 efter 3q och efter full tid lyser siffrorna 50-62 illröda från matchtavlan rakt i vårt ansikte.
För andra matchen i rad förlorar vi retirtagningen med ganska klara 36-45, vilket någonstans visar vår arbetskapacitet för dagen, vi har jobbigt att hitta kroppar, är sena i hjälpsituationer och sätter inte ordentligt press på bollen. Då är Järva ett ganska bra lag, de får spela sin förstafemma så mycket som de vill i och med att tempot blir lågt och vi hade önskat en uptempo match där vi kunde utnyttja vår kvickhet och förmåga att springa. Men då måste vi få stopp och det lyckades vi tyvärr inte med.
Små ljusglimtar finns det trots en ganska mörk insats från vår sida, Evve och Josse visar känslor och krigar på men tyvärr alldeles för ensamt. Vi kommer till straffkastlinjen 20 gånger vilket är bra och tvingar Järva till 25 TOs vilket vi någonstans måste vara nöjda med även om utfallet inte blev som önskat. Det stora problemet ligger i returtagningen,, vår skottprocent och att vi kastar bort hela 22 bollar själva och lyckas inte under någon längre enstaka period under matchen hitta rytmen offensivt.
Hårt arbete brukar med tiden löna sig, nu får vi rannsaka oss själva och ta på oss det hårda jobbet om vi vill få betalt för det i form av positiva resultat. Närmast väntar Akropol och Solna nere i Stockholm om två veckor. Till dess blåställ på!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)